Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Krönikor

Lotta Olsson: När ska partierna inse de riktiga problemen med skolan?

Tystnaden är bruten och diskussionerna om skolan förs på alla ­nivåer. Det är bra. Dock ­mis­­sar partierna att det inte är skolan det är fel på.

Det finns många otäcka litterära skildringar av lärares erfarenheter. I en bok läser jag om hur en grupp elever sätter en ära i att ­misshandla lärarna så att de inte törs stanna kvar i skolan. En lärare avlider till följd av misshandeln.

Författaren, själv före detta lärare, fortsätter med att beskriva en annan lärare som fullständigt saknar förmåga att hålla ordning, och berättar också om sina egna erfarenheter av stökiga elever.

Sverige år 2014? Nej, USA på 1800-talet, i Laura Ingalls Wilders ”Lilla huset på prärien”-serie. ­Disciplinproblem i skolan är ­ingenting nytt, det nya är för­modligen bara att vi får reda på dem. Det är som med våld i ­hemmet: så länge man tror att det är ens eget fel håller man tyst. Lärare och elever har slutat tiga, och det är positivt.

Nu förs skoldiskussionerna på alla nivåer, vilket är bra. Det som är mindre bra är förslagen på enkla lösningar. Ordningsbetyg! Mindre stress – barnen mår inte bra! Mer stress – barnen pluggar alldeles för lite! Lägg större ansvar på föräldrarna! Lägg större ansvar på lärarna! Höj lärarnas löner med 10 000 i månaden!

Just det sista retar mig extra mycket. Lärarna är definitivt värda en rejäl lönehöjning för sitt arbete och 10 000 är ingen orimlig ­summa. Men det är också ett underkännande av dagens lärare. Som om de gick och drog benen ­efter sig på grund av sina låga ­löner. Eller som om lärarkåren i dag består av en hoper dum­skallar som blivit lärare för att de inte lyckades kvalificera sig till något bättre.

Sanningen är att dagens lärare gör ett osannolikt bra arbete under extremt svåra förutsättningar.

Mitt bland alla vallöften om skolan saknar jag det där partiet som ställer sig upp och säger: Nej, skolan kommer vi nog inte att lyckas förbättra i brådrasket. Det kommer att ta lång tid. Skolan hänger alltför mycket ihop med ett omgivande samhälle som är statt i förändring.

Se på oss vuxna. Vi lever i dag i ett informationssamhälle. Vi har visserligen tillgång till fakta i större utsträckning än någonsin tidigare, men vi har också tillgång till en mängd rena dumheter. Vi har slutat tro på auktoriteter. Det finns många olika åsikter, säger vi misstänksamt om det mesta, eftersom vi inte har tillägnat oss tillräckliga kunskaper för att kunna värdera vad som är rimligt och vad som är trams. Vi vill få välja allt själva och bara behöva följa de lagar vi håller med om.

Varför skulle barnen vara annorlunda än de vuxna? De lever i en värld där lärarens röst har konkurrens av en mängd andra, och för dem är inte lärarens utsaga inte mer trolig.

Laura Ingalls Wilders historia om eleverna som misshandlar sina lärare slutar med att Almanzos favoritlärare tar med sig en oxpiska och jagar ut bråkmakarna, som inte kommer tillbaka igen. De var aldrig intresserade av skolan, de ville ut i arbetslivet och såg inga fördelar med bildning.

I dag motsvaras de förmodligen av alla ungdomar som ser ­Youtubestjärnan Pewdiepie och andra som blir stjärnor genom att bara vara sig själva. Vem vill utbilda sig till ett vanligt jobb när populärkulturen överöser oss med framgångssagor? I en värld där Pewdiepie är en mer känd Sommarpratare än genetikforskaren Svante Pääbo står studier inte högt i kurs.

Det är inte skolan som har problem, det är hela samhället. Och innan vi inser det kommer inte skolan att bli bättre.