Är högern roligare än vänstern? Ja, den är i alla fall en storartad leverantör av stört stoff till satiren. Och mycket mäktigare. Annars skulle inte den bästa blogghumorn just nu vara så koncentrerad på folkpartistiska och kristdemokratiska attityder.
Med små, små förskjutningar och förstärkningar av det alldeles verkliga uppnås nätlitterära mästerverk. Nu senast är det fantastiska bloggen mullbergaskolan.se, vars konservativt kristne rektor Leif Waldemark (fiktiv gubbe, fiktiv skola) har fått en fejkartikel publicerad på debattsajten Newsmill, i vilken han gör upp med evolutionsläran (se Aftonbladet och bloggen Prankmonkey, 1/11).
Rektor Leif Waldemark och hans skolsajt ger en del hyfsat raka besked om att här pågår ett genomarbetat skämt: Han ser sig som ”framtidsingenjör”, han har skickat klass 5 b på ”koncentrationsläger” på Gotland till följd av stökighet. Satir. Annat överlappar helt och hållet det ”normala”, i en aktuell debatt som är aggressivt upptagen av islam; som att man på klassresan varken får ta med ”en otrevlig attityd” eller Koranen.
Den indignerade rubriken ”Håller kulturlivet på att anpassa sig till sharialagarna?” skulle kunna vara en mockbloggares ohederliga överdrift och illustration av en intellektuellt korrupt samhällsdebatt. Men det är inget skämt. Det är en helt autentisk samlingsrubrik på just Newsmill. Valåret kommer att bjuda på allt fler sådana exempel på mjuka övergångar mellan Sverigedemokraternas frågeställningar och förment objektiva journalistiska vinklar. Tragisk politisk-medial utveckling. Gudomlig inspiration för nätsatiren.
I våras hade KD och Göran Hägglund ett sjå med verklighetsnära mockbloggen ”Ingers blogg – I sanning en kristdemokratisk gräsrotsrörelse”. En och annan kan ha läst inläggen och tänkt att jo, förvisso säger Bibeln nej till bögeri, men de här KD-medlemmarna kanske gick lite för långt när de drev sin homosexuella arbetskamrat till självmord. Ändå kan man inte säga att denna ”Inger” hyste åsikter som väsentligt skilde sig från helt normala värderingar inom den karismatiskt kristna rörelsen. Kanske var det här Hägglund bestämde sig för att förklara krig mot fiktionen och gå till val på verkligheten.
För mig, som overklig feminist, är Hägglunds fina hår och Argylemönstrade pullover indikationer på att han faktiskt kan vara ett avancerat humoristiskt allkonstverk. Till exempel en infernalisk iscensättning av ”the kristet utseende”.