Krönikor

Malin Ullgren: Erik Hamrén och Filippa Reinfeldt svarar på vår efterfrågan på innehållslöshet

Sanna Nielsen i ­Sommar, Erik Hamrén i VM-studion och Filippa Reinfeldts sommartips – den senaste veckan har innehållslösheten kastat sig fram och exploderat framför oss.

Det sägs att ”innehåll” är en handelsvara, något som tänkande och skrivande personer levererar till olika plattformar, till exempel en artikel till en sajt på nätet.

När jag tänker på hur detta innehåll lyfts fram som en viktig produkt i tiden, tycker jag mig se att också innehållslösheten är väldigt efterfrågad. Och jag menar inte detta som en kåserande vändning. För just den senaste veckan har innehållslösheten liksom kastat sig fram och exploderat – och nu blev det svårt – kan tomhet explodera, kan ”ingenting” kräva uppmärksamhet likt en tårta som kastas mot ett ansikte?

Men jo, det finns en sorts innehållslöshet som tar över allt annat. Så som inget syre tar över.

När Sanna Nielsen inleder sitt ”Sommar” (SR 22/6) med att berätta om sin förtvivlan över att hennes föräldrar skilde sig när hon var vuxen. När Erik Hamrén kommenterar fotbolls-VM. När Filippa Reinfeldt tipsar om sommar-Stockholm.

Väldigt många har redan noterat och halvsvimmat i tv-sofforna inför förbundskapten Erik Hamrén i VM-studion, jag tar bara ett exempel för tydlighets skull: ”England måste ju göra mål nu”. Det var efter första halvlek och Englands låg under med 0–1 mot Uruguay.

Hamrén hade naturligtvis rätt på ett djupt grundläggande, nästan filosofiskt plan. Det var verkligen viktigt ur engelsk synpunkt att göra fler mål än Uruguay och på så sätt vinna fotbollsmatchen.

Erik Hamrén tycks ha en sorts nollvision för innehåll och specificering i det han säger. På det viset är han lik Filippa Reinfeldt, sjukvårdslandstingsråd i Stockholm och sjukvårdspolitisk talesperson för Moderaterna. I veckan intervjuades hon om sina ”Fem bästa tips i Stockholm”, på sommartema:

”Att bara promenera runt på folktomma, solvarma Stockholmsgator utan bestämt mål eller tidspress är skönt, precis som det kan vara att åka lite utanför stan och gå i skog och mark. Ett annat tips är att sätta sig på en skärgårdsbåt med lite mat, vänner och en badhandduk” (Expressen 25/6).

För att få känslan för den fullständiga tomheten i Filippa Reinfeldts tips bör man läsa hela artikeln. Citatet ovan visar ändå för sig på en så hög grad av icke-specificering och en frapperande brist på personlig investering att det inte längre kan kallas ”tips”. Detsamma gäller för shopping-”tipset” om besök på Ikeavaruhus, samt förslaget att dricka kaffe köpt på ett kafé.

Både Erik Hamrén och Filippa Reinfeldt är inflytelserika personer inom respektive område. Just fallet Filippa Reinfeldt är det särskilt intressant att tänka på, eftersom hon kombinerar en väldigt specifik vårdpolitik med att erbjuda medial förströelse genom sitt Instagramkonto och foton på bland annat ostpaj och en glasslåda från Carte d’or.

Kanske är den där jakten på meningslöshet i talet en maskering av makt. Men jag tror också att de båda svarar på en efterfrågan på just innehållslöshet.

Innehållslösheten återspeglar en ny medielogik som handlar alltmer om bilder av ansikten. ”Innehåll” definieras som att ett känt ansikte, som Sanna Nielsen, pratar i radio. Rösten, som inget särskilt säger, hänger ihop med en bild.

Kanske är innehållslösheten helt enkelt en ny definition av innehåll. Orden som sådana är inte lika viktiga som ansiktet de förmedlar: ansiktet är innehållet.