Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Krönikor

Om det fanns en åsiktskorridor så är den nu grundligt riven

Foto: TT

Att bidra till vanföreställningar om åsiktskorridorer eller ”elitens förtigande av sanningen” är att aktivt undergräva demokratin. En stabil demokrati är så mycket viktigare än att vinna ett debattjafs med hjälp av falska argument.

Utanför bussen, på väg till Kungliga biblioteket i Humlegården, såg jag svenska flaggan vaja i januariluften. I en sekund hann jag tänka på färgerna, det där gula och mellanblå är vackert ihop.

Men det var i lördags, när bland annat nynazistiska grupper och SD-anhängare slöt sig samman för att demonstrera i centrala Stockholm. Flaggans skönhet i färgerna upplöstes direkt och signalerade i stället hot.

Det var en väldigt stor flagga. En grupp från den nyligen genomförda demonstrationen viftade med den i så vida bågar på trottoaren att människor fick kliva åt sidan, gå ut i bilgatan för att inte mejas ner. Flaggan var ett vapen och högerextremistiska demonstranter använde den mot människor som lördagshandlade och råkade komma i deras närhet.

En ganska bra bild av fascism. Ingen är trygg, utom de som för stunden äger det fascistiska våldet.

Det fanns en självklarhet i flaggfascisternas rörelser. Den stora gatan tillhörde dem.

Varifrån kom den där hotfulla självklarheten? Till viss del kommer den naturligtvis från vår akuta samtid. Att manifestationerna sker just nu är ingen tillfällighet, konstaterar historikern Heléne Lööw, som forskar om bland annat fascism: ”De här frågorna är kraftigt i fokus för närvarande. Det har varit väldigt mycket diskussioner kring invandring och kriminalitet, om systemkollaps, och uppjagad stämning på sociala medier” (DN 31/1).

Så är det naturligtvis. Det känns tryggt att vara högerextremist i Sverige 2016. Inte för att de flesta svenskar är sugna på fascism, särskilt inte om man tänker efter lite grann och slutar inbilla sig att man skulle bli en vinnare i ett våldsamt och auktoritärt samhälle. Nej, högerextremisternas upplevelse av momentum kommer ur flera års systematisk erodering av anständighetsgränserna. Folk på alla möjliga nivåer i samhället har bidragit: politiker, journalister, medborgare som på Facebook vräker ur sig hat mot allt från feminism till asylsökande. När sedan regeringen skärpte gränskontrollerna kunde de som så önskade tolka det som en auktorisering av främlingsfientlighet.

Om det någonsin fanns en åsiktskorridor, är den nu så grundligt riven att allt som återstår är en brädhög på ett lerigt fält. Brädorna används för att slåss med och för att hävda åsiktskorridorens ihållande existens. Jag skulle vilja be alla som i djupet av sina hjärtan vet att gränserna är farligt framflyttade att sluta bidra till vanföreställningar om åsiktskorridorer och ”elitens förtigande av sanningen” att inte tala eller skriva på det sättet en enda gång till. Att man har debatterat med någon, blivit motsagd eller inte fått kärlek för sina åsikter är inte detsamma som att något har varit förbjudet. Men det kanske har känts skönt att tala om åsiktskorridor, för det är jobbigt när man känner sig impopulär, eller så kanske man alltid har tyckt våldsamt illa om feminister eller socialliberaler eller vänster, eller vad det nu kan vara.

Men när man nu ser vad som händer, när man ser att högerextremisterna försöker mobilisera människor genom att hänvisa till konspirativa idéer om hur pk-Sverige har ”förtryckt vanligt folk” och ”förtigit sanningen” – visst vet man väl då att man, om man känner ansvar för landets framtid, aldrig ska utnyttja sådana falska påståenden igen? Visst vet man det, innerst inne? Att en stabil svensk demokrati är så oändligt mycket viktigare än att vinna ett debattjafs med hjälp av falska argument.

Demonstrationen, med bland annat representanter för riksdagspartiet SD, hade upplösts. Men människor på en trottoar fick ändå gå undan för att inte bli slagna i huvudet med svenska flaggan.