Tvångsvård av gravida. KD:s lagförslag en farlig väg att gå.
Häromveckan kom Kristdemokraterna med ett lagförslag om tvångsvård av gravida missbrukare. Förslaget skiljer sig från den redan existerande lagen om vård av missbrukare på det sättet att tvångsvård av gravida skulle vara till för fostrens skull, vilket naturligtvis kolliderar med aborträtten och uppfattningen att kvinnor har rätt till sina egna kroppar.
Genast kom en anklagelse från Expressens ledarsida och skribenten Johannes Forssberg (4/6) riktad mot landets feminister, om att de inte tog sitt debattansvar och talade för de missbrukande kvinnornas rätt: ”de mer radikala feministernas tystnad är svår att smälta”.
Allvarligt ämne. Annars lustigt att en skribent i högerns indirekta tjänst lägger ansvaret för just högerpolitiken på vänstern. För vilka skillnaderna än må vara mellan landets intellektuella feminister, så röstar garanterat ingen av dem på Kristdemokraterna. En imponerande majoritet av de mer avancerat aktivistiska eller teoretiska feministerna har knappast varit i närheten av att rösta på något alliansparti alls.
Men bara för att högern angriper frågan med repressiv ingång, är det ju ingen omöjlighet att från vänster och som feminist argumentera för att ett särskilt knarkförbud för gravida är att hjälpa en människa att skydda ett barn hon i nyktert tillstånd inte skulle vilja skada. Idén om individers absoluta rätt att vara destruktiva är ingen radikalfeministisk dygd. Sedan måste man i slutändan ändå komma fram till att formuleringar som ger ett foster auktoritet över modern är en farlig väg att gå.
Både Folkpartiet och Kristdemokraterna har långt före förra valrörelsen slagits för fostrets rätt framför kvinnans. Man kan ju tänka sig att Forssbergs märkliga ansvarsförskjutning syftar till att skyla över ett grundläggande problem i varje högerregering: libertarianer som ska samsas med pingstpastorer och överklassvärnare. Den blåbruna röran är komplicerad alldeles av sig själv.
Som av en händelse sköts abortläkaren George Tiller till döds i Kansas samma vecka som folkhälsominister Maria Larsson lade fram sin promemoria. Inom den kristna högern ryms alltifrån terrorister till mjukröstade parlamentariker. Man undrar: När liberaler röstar fram regeringar med till exempel Kristdemokrater i, hur tänker de då i fråga om skadeverkningar? Att de av helt oklara skäl ska utebli? Eller att mamma, i form av vänsterfeminister, ska ta bort det hemska?