Förra året kom den brittiske kulturteoriprofessorn Terry Eagleton med en uppdaterad utgåva av sin "Ideology - an introduction"(Verso, 2007), första gången utgiven 1991. Det blev storbråk mellan Terry Eagleton och författaren Martin Amis, när Eagleton saltade sin nyutgåva med citat ur en tidningsintervju med Amis. I den där intervjun föreslog nämligen Martin Amis tuffare tag mot brittiska muslimer. Bland annat funderade han över reseförbud och deportation.
Det har alltså gått sexton år mellan den första och den senaste utgåvan av "Ideology". Eagleton ser en skrämmande förändring visa sig i Amis uttalande. Åsikter som en framträdande intellektuell inte skulle ha tagit i med tång i början av 90-talet, verkar plötsligt så relevanta att samme intellektuell ska känna sig manad att föra fram dem i "The Times of London".
Vad som har hänt, skriver Eagleton, är "kriget mot terrorismen", som har "inspirerat en svärm av liberaler och vänsterpersoner ( ) att försvara friheten i väst genom att aktivt underminera den" (min översättning).
Carl Hamilton är inte Martin Amis. Men jag tänker ändå på Eagletons bok, när jag läser igenom de senaste veckornas tidningsdebatt om SVT-programmet "Halal-tv". Skulle Hamilton ha börjat svamla om "bo i jordhålor" för 16 år sedan? Efter en "provokation", som bestod i att en tjej av religiösa skäl inte ville skaka hand med honom? Jag kan ju inte veta, men har i vilket fall svårt det tro det.
Bland alla inlägg om "Halal-tv" hittar jag ytterst få som försvarar programmet. I Arbetaren (4/11) skriver Shora Esmailian dock en krönika om hur "Halal-tv" "tillfälligt (kastar) om makthierarkin i det svenska samhället.( )Inte minst detta drev mot programmet, innan det ens haft premiär, är ett exempel på den växande islamofobin."
Jag håller med Esmailian om att "Halal-tv"-debatten ger gott om exempel på islamofobi. Frågan är var islamofobin växer, och hur det där växandet går till.
"Halal-tv" är en beräknad konflikt. Men med "beräknad" menar jag inte att SVT spelar på någon naturgiven motsättning mellan folklagren. Däremot har SVT spekulerat på mediebörsen när man köpte över det holländska tv-formatet. Eller hade SVT missat den där förändringen hos Sveriges medieintellektuella, lik den som Eagleton noterat i Storbritannien?
Man kan naturligtvis anklaga SVT för ett nedlåtande välgörenhetsperspektiv. Som vill "hjälpa muslimer", trots att politisk islam i stora delar av Världen står oerhört stark, och bör diskuteras som vilken ideologi som helst. Visst. Så länge man håller i huvudet att just här, just i Sverige, är fortfarande svenskhet i generationer och måttligt religiöst ursprung en stark norm.
I Expressen (12/11) skriver Marie Söderqvist att "Halal-tv" gör Sverigedemokraterna en tjänst. Då utgår hon ifrån att det sitter en massa människor runt om i landet med en knippe dynamit i sina framsträckta händer, och bara väntar på att någon ska tända eld på veken.
Men det finns en avgörande skillnad mellan en islamofobi som finns, därför att "folket" går omkring och odlar bruna tankar på egen hand, och en islamofobi som sprids genom mediedebatter.
För debatten kom ju, med sina oerhört breda penseldrag, att övergå i diskussioner om kriminalitet. Flera artiklar börjar med att referera till "Halal-tv", och glider sedan sömlöst över till att handla om bland annat mord på kvinnor och bidragsfusk bland svenska muslimer. Från det sociala brottet att inte vilja skaka hand, till brott enligt brottsbalken.
Av majoriteten av dessa debattinlägg kan man dra slutsatsen att skribenterna är för religionsfrihet, men att de drar gränsen vid brottslighet som förövarna försvarar med muslimsk tro.
Eftersom den åsikten inte är en åsikt, utan en beskrivning av svensk lagstiftning, så är frågan varför den ens ska påpekas under debattflagg. Om man inte är ute efter att just iscensätta islam som en form av kriminalitet, vill säga.
Jag vet inte om svenska intellektuella, i enlighet med Terry Eagletons analys, har blivit förstörda av "kriget mot terrorismen". Men debatten kring "Halal-tv" ger rätt tunga besked om läget.