Under sjutton år pågick ett projekt med en nordisk kvinnolitteraturhistoria, som jag deltog i. Det var ett nordiskt samarbetsprojekt, med både uppgång och fall, som till slut resulterade i några fantastiska band som gavs ut på olika nordiska språk i mitten av 90-talet.

Den litterära gemenskapen mellan länderna är stor, men när jag fick anledning att forsa igenom många tusen sidor text syntes också skillnaderna. En var ganska speciell, och distinkt: Förhållandet mellan stad och land.

I svensk litteratur finns det ett spänningsfält mellan stad och landsbygd. Å ena sidan staden, å andra sidan landet, till vilket man kan föra långa listor av motsatspar. Men i Danmark är det annorlunda. I den danska litteraturen är landet inte alls så långt till staden som i Sverige. I varje fall finns det inget särskilt kreativt och spännande avstånd. Och Norge, där finns det knappt någon stad alls. I norsk litteratur är det landsbygden med fjäll och fjordar, öar och byar, som härskar. Och så vidare.

Samtidigt känner grannländerna sig rätt hemma hos varandra. När jag var liten hade vi genom Föreningen Norden vänorter i de nordiska länderna. Det kom snälla danskar och norrmän, som bodde hos oss och låg i våra lakan, och vi åkte till dem och bodde hos dem och åt deras lite konstiga mat.

I fyra program har Sveriges Radios före detta Nordenkorrespondent, den kunnige Bengt Lindroth, behandlat frågan om ”Nordens uppgång och fall”. Fyra klassiska misslyckanden kallar han dem: Invandrarna, Oljan, Kulturen och Politiken.

EU kom emellan i det nordiska samarbetet. Dessutom ställde sig både Amerika och ”det globala” i vägen för Norden. ”Finnjävlar” var svenskarnas sätt att hälsa på dem som kom hit och tog de slitigaste jobben. Och nu har inte finnarna lust att lära sig svenska längre.

Oljan gjorde att Norge hamnade i snabbfilen, kunde distansera sig från alla grannar och hålla sig utanför den fattiga, europeiska gemenskapen, men också utanför det nordiska.

Den nordiska kulturen, vad är den när alla läser Harry Potter och måste lägga översättningsremsa när man talar danska i tv?

Och politiken, den bedrivs i Bryssel, möjligen i Washington. ”Politisk glasyr har ersatt konkret politiskt samarbete” som chefredaktören Lisbeth Knudson uttryckte det.

Samhällsvetaren Gunnar Wetterberg tror på Norden som ett perfekt och lagom stort område för samarbete. Gemensam historisk tradition, näraliggande språk. Men det är uppenbarligen osexigt med nordism. Wetterberg berättar hur det var när han jobbade på UD: ”De som ägnar sig åt Norden, det är de som inte är så duktiga på engelska. Norden är lite bonnigt.”

Sex och pengar. Det är där vi hamnar. Tydligen betyder sex mer än pengar, åtminstone på UD.

Även om grekerna är sexigare än norrmännen är det ingen tvekan vilka som har mest pengar.