Dagens Ekos avslöjande i februari att ”Varannan svensk skådespelerska utsatts för sexuella trakasserier” granskades i lördags av Medierna i P1, och Ekot kom illa ut ur programmet. Dagens Eko hade gjort en egen enkätundersökning, men den håller inte, enligt Medierna. Underlaget var alldeles för dåligt, representativiteten på tok för svag och presentationen i radion felaktig.
Claes Andersson på Statistiska centralbyrån, SCB, säger i sändningen att det är ett prov utan värde eftersom bortfallet är så pass stort. Man borde satt in resurser för att få fram flera svar, annars, begrava den i tysthet.
Jan Strid, universitetslektor på JMG i Göteborg tycker inte att Ekots undersökning har med statistik och med representativitet att göra, och den antyder att det är något skumt med hela konstnärskollektivet. ”Det tycker jag är en oförskämdhet” säger han och varnar för riskerna: ”om man gör slarviga undersökningar och man presenterar dem på ett sådant sätt att det missleder tittare, läsare, lyssnare tappar man lätt förtroendet för undersökningar.”
Skådespelaren Lena Endre som i undersökningen hittade 14 kvinnor som blivit sextrakasserade, av de 1 300 som är medlemmar i teaterförbundet, har gått ut hårt:
”Den framställer oss kvinnor som fullständiga offer och männen som några bockar som står att lurar bakom varje kuliss.” Helt fel, menar hon.
Lena Endre känner inte alls igen sig eller sina kolleger i framställningarna.
Jesper Lindau, reportern bakom undersökningen påpekar att han hela tiden i sin rapportering hänvisat till ”den lilla undersökningen”, med det underlag han redovisat. Syftet var att ”bryta upp tystnadskulturen”.
Men det är i första hand Ekots presentation som kritiseras. Hur man kunde dra så hårt på ett så bräckligt underlag, och göra detta till en hård nyhet som fick toppa dagens sändningar. Medierna älskar nyheter där man kan säga varannan, var tredje, eller hälften, sades i programmet, och Ekot har gått i sin egen fälla.
Staffan Sillén, Ekots chef, beklagar: Han säger att man borde inte ha generaliserat eftersom budskapet på så sätt blev felaktigt. ”Dåligt. Det borde vi inte ha gjort.”
Och här står vi andra, alla medier som hakat på nyheten och skrivit, kommenterat, diskuterat, utifrån ett undermåligt underlag. Och kulturutskottet som ordnat ett seminarium i Riksdagen utifrån ekots nyhet.
Det är illa. Materialet; sextrakasserier på teatern, triggar igång medierna. I rapporteringen kombineras kändiskultur, sex och maktspel. Rykten får fart, personer namnges och berättelser vandrar runt. Till slut hamnar hela scenkonsten i ett oseriöst skvallerträsk. Sodom och Gomorra.
Dagens Eko har stor trovärdighet, men är just nu ett renoveringsobjekt.