Nobelpristagaren i litteratur, Herta Müller bygger upp sin Nobelföreläsning kring en näsduk. Varje morgon när hon ska till skolan frågar hennes mamma om hon har en näsduk, och varje morgon har hon glömt näsduken och går tillbaka in och hämtar den. Moderns fråga, framförd i brysk kommandoton, är en ritual av kärlek. En moders besvärjelse. Så länge flickan har en näsduk kan intet ont hända henne.

När modern många år senare greps av den rumänska säkerhetspolisen och låstes in på polisstationen använde hon sin näsduk till att städa hela det smutsiga kontoret. Från dammtorkning hela vägen ner till golvrengöring. Det var ett sätt att fördriva den förfärliga tiden och en akt av självrespekt.

Herta Müller skriver om kampen för att behålla värdigheten när en brutal och omänsklig övermakt tar sig rätten att kränka och förnedra. Hon skapar sig ett fritt rum med hjälp av språket. Hon är 56 år, född 1953. Hennes erfarenheter äger rum i ett gudsförgätet Rumänien för inte länge sedan. Samtidigt som det pågick demokrati och ekonomisk tillväxt i en annan del av Europa.

Samhällssystem med systematisk övervakning av medborgare skapar perverterade relationer. Människorna förgiftas långsamt. Vem kan man lita på? Ingen. Den ständiga misstänksamheten tar död på den nödvändiga tillit, som är det friska i mänsklig samvaro.

Även om diktaturen har störtats i Rumänien finns samma mönster kvar i andra politiska system. Människor i en diktatur är beredda till hur ondsinta och elaka handlingar som helst, har det visat sig.

Men inte bara där. I en ekonomisk kristid som nu plötsligt drabbat västvärlden finns det en liknande hårdhet som i gamla öststatsdiktaturerna.

Människor ska bort från läckande företag, de ska ut ur trygghetssystem och lämnas åt sitt öde. Den processen är sällan mänsklig och vacker. Och precis som bland hemliga polisen i Rumänien finns det personer som mer än gärna tar på sig uppgiften att trakassera andra människor, att förödmjuka och förtala dem.

Systemen förgår men människors ivriga benägenhet att anpassa sig till dåliga ledare består. Elakheten är en kraft att räkna med. Tyvärr.