– Det säger hon bara för att det finns så få kvinnliga genier, säger Stig Larsson, i Expressen (16/1) apropå debatten om den manliga genikulten.

Åsa Beckman skrev i fredags (DN 15/1) en artikel där hon tog ett exempel på en självupplevd händelse på Dagens Nyheters kulturredaktion för drygt tio år sedan. Stig Larsson var inbjuden och använde sitt anförande för att delvis gå loss på Åsa Beckman, som hade skrivit en kritisk recension av hans diktsamling. Det hela fick fortgå utan att någon reagerade.

Stig Larssons kommentar om kvinnliga genier är intressant. Genibegreppet är nästan uteslutande kopplat till män, som upphöjs och dyrkas. Genikulten är en romantisk och mestadels alkoholrelaterad verksamhet.

Men har det blivit allt knepigare att förhålla sig till genier? Även kulturlivet professionaliseras. Kvinnor får framträdande positioner. Konstnärlig verksamhet pågår inte längre i mystisk skugga, utan även här krävs ansvar och pålitlighet.

I dag är genikulten allt svårare att upprätthålla och ser närmast ut som en gammal rest av förfluten tid, en anomali.

Jag arbetade som journalist på Aftonbladet i Klara i mitten av 70-talet. Där blandades dyrkan av manliga litterära och konstnärliga genier med dyrkan av manliga journalistiska genier.

De geniala suputerna fick ibland bäras in till skrivmaskinen där de i sin spritstank författade mästerverk. Det ansågs som en extra kvalitet att artiklarna skrivits i höggradig berusning. I själva verket var texterna nog mest sentimentalt dravel.

En sak som förvånade mig var att det var helt okej att ringa och säga att man var bakfull och inte kunde komma till jobbet. Men ringde man och sa att man hade sjuka barn ansågs man egentligen inte platsa för ett så tufft jobb.

Kvinnornas roll i de manliga geniernas värld har sällan varit lyckad. Hon har varit moder, musa, lyssnerska – men aldrig jämlik. I geniernas värld har hon ofta blivit destruktiv för sig själv. Åsa Beckman träffade en nerv med sin artikel. Tack, modigt, lysande, står det i de hundratals mejl hon fått av läsare.

Är det då dags att vinka farväl till det manliga geniet? Han skulle nog saknas en del. Den magiska genikulten har skapat intresse för konstnärer och lett till ett oändligt antal anekdoter.

Men skulle musiken, konsten och litteraturen förlora på det? Jag tror inte det. Det finns intressantare sätt att diskutera värden och konst på.