I kväll, torsdag, väljer britterna och det ser ut som om den siste i New labour får släcka ljuset efter sig.

Premiärminister Gordon Brown har aldrig haft det lätt som politiker, men de senaste veckorna och dagarna måste ha varit helt outhärdliga. Kulmen blev en kvarglömd mikrofon på rockuppslaget. Labour höll valkampanj med teve i hälarna, en äldre kvinna hade ställt frågor om pensionen och premiärministern hade talat vänligt en stund med henne innan han klev in i bilen och försvann. Men mikrofonen satt kvar. Och Brown läxade syrligt upp medarbetarna från baksätet. Vad var detta? En inskränkt tant. Vad hade hon där att göra?Varför skulle han behöva prata med henne just där och då?

Och sen Canossavandring med ursäkt i teve. En vecka före valet. Mardröm.

Dessförinnan hade liberaldemokraternas Nick Clegg sopat banan med både Toryledaren David Cameron och Labourledaren Gordon Brown. För första gången sändes de brittiska valdebatterna i teve, och plötsligt stod liberaldemokraternas ledare där och sa saker som folk verkligen kunde tänka sig att rösta på. Social rättvisa, exempelvis.

Dessutom gick Clegg ut hårt mot det brittiska valsystemet som låser in väljarna i två trånga block. Han krävde med tydliga argument att det skulle ändras för att alla skulle få något att rösta på. Vilket uppskattades.

Resultatet blev tio procent upp för liberaldemokraterna och så The Guardians ställningstagande: Rösta på Nick Clegg, inte på Gordon Brown. Detta trots att The Guardian länge har stött Labour.

Liberaldemokraterna har en tradition av fria, ofta kloka, lite udda politiker. Eftersom de inte varit aktuella för regeringsmakt har de inte haft vallöften hängande i mungiporna, utan kunnat tala fritt. Nu blir det annorlunda.

Gordon Brown riskerar att sänka Labour kraftigt. Historien med den olycksaliga mikrofonen visar bara det alla visste, och nu citerar jag en politisk kommentator från London som jag just talat med: ”Konstigt han inte svor, det brukar han alltid göra. Han kan inte tala med människor, är spontant otrevlig, extremt obekväm socialt. Risken är att hela Labour kollapsar.”

Om nu inte Labourväljarna röstar anti-Tory-taktiskt, vill säga.

Tory kommer förmodligen ändå att vinna. Ett Tory som är extremt nationalistiskt jämfört med sina europeiska motsvarigheter. De är mot EU, mot invandring och med David Camerons nye chefsideolog Phillip Blond skissar de på ett utopiskt samhälle, ”the great society”, med minimal statlig styrning. (Läs gärna Jonathan Rabans recension av Blonds bok i London Review of Books.) Här beskrivs små (gated?) communities som är självförsörjande och där man tar hand om varandra på frivillig basis. Minimalt med politik, inga generella välfärdsprogram.

Om Gordon Brown avgår på fredag kan han ersättas av utrikesminister David Miliband, men det är ingen självklarhet. Miliband kommer att få jobba för det. En lugn övergångslösning är inrikesminister Alan Johnson. Vi får se.

Och höra hur det går för Nick Clegg. Han kanske kan röra till det.