En sur partiledare är en förlorare, varpå företrädarna nu i elfte timmen börjar se ut som smiley-gubbar och -gummor. Vilka konstigheter de än hamnar i, så upp med mungiporna. Lars Ohly styrde i SVT:s partiledarutfrågning olyckligtvis kosan rakt in i en bröstpump, men hej och hå och ha ha ha.

Bensinskatten måste säljas in med ett leende så Maria Wetterstrand log så det knakade i en studio med den infernaliskt pratande och fäktande Maud Olofsson.

På radio syns inga plastiga leenden, och när man lyssnar på P 3 Nyheternas välbehövliga granskning av ”den smutsiga valrörelsen på nätet”, kan man hålla sig för skratt.

”Vi som pissar på Fredrik Reinfeldt” och ”Vi som hatar Mona Muslim” är namnen på två av grupperna på Facebook, som redaktionen studerat.

Ali Kashefi (S) som vill bli kommunpolitiker i Upplands Väsby, tycker att grupper som ”Kan den här soptunnan få fler fans än Reinfeldt” är roliga.

Moderaten Fredrik Lundström i Eslöv är medlem i sex olika anti-Mona Sahlin-grupper, i en grupp ligger det bilder på Mona Sahlin i slöja, med djävulshorn, i kommunistuniform och en bild där det står ”i dag är Sverige Europabäst i våldtäkter. När jag tar över rodret 2010 ska vi bli världsbäst”. När han får frågan om varför han är med i den gruppen lägger han på luren.

Kulturradions Marie Lundström lät i P 1 i måndags sju partiföreträdare läsa Gunnar Ekelöfs dikt ”En värld är varje människa” (ur samlingen ”Färjesång” från 1941). Det var märkligt och befriande att höra politikerna haka i varandra i diktläsningen, att de läser så bra, och har intressanta och personliga analyser.

Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson tar upp stroferna med de ”blinda varelserna i dunklet uppror mot jaget konungen som härskar över dem”. Skulle man kunna tänka sig en demokrati inom sig själv, undrar Marie Lundström?

– Nej, någon omröstning kan vi inte ha. Det är den där kungen som måste bestämma.

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth stannar vid strofen att ”i varje själ är tusen själar fångna och i varje värld är tusen världar dolda”. Vilka tusen möjligheter hade hon haft? Hon hade funderat på att bli präst och ställer sig frågan är vi förutbestämda till det liv vi fick?

Andreas Carlgren talar om att inte ha en överman där jag själv är undersåte, jag vet vad det innebär att vara befriad av över och underordning. Som ”den stolta homosexuella man jag är”.

Lars Ohly ser hur Ekelöf pekar på att alla har sina över- och undersåtar och får honom att tänka på hierarkier i ett samhälle.

Mona Sahlin: ”Dikten gör uppror mot en samhällsordning. Några har befriats, men de andra finns kvar, att befrias.”

En valrörelse med Gunnar Ekelöf piggar upp. För som han skrev i en annan dikt: ”Sannerligen, du är inte mer än en valplats!”