Trollen spricker i dagsljus, kan man hoppas. Men man kan inte vara för säker. Det rasistiska Svens­karnas parti har fått en plats i Grästorps kommun i Västergötland och i gårdagens ”P 1 morgon” intervjuades partiets ledare Daniel Höglund, som förra valet kandiderade för Nationalsocialistisk front, NSF. Han pratade bekymmerslöst och gång på gång om ”raser” utan att det kommenterades i sändningen. Tveksamt, anser jag, att etablera sådana uttryck och sätt att tala om människor i nyhetsprogram.

Annars, i sorg och gamman: uppfinningsrikedomen sinar inte. En klass gick svartklädda till skolan på måndagsmorgonen, som en sorgemanifestation för att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen (även om det nog inte låg så långt från deras vanliga klädkod). Kvarterets fiskaffär mejlade av samma skäl ut att de nu säljer sorgefisk.

Medan valgeneralerna på SVT bör spärra in sig några kursdagar i höst för självkritik kan SR:s politiska redaktion kosta på sig lite självnöjd belåtenhet. Inger Arenander, Ekots politiska kommentator, har för fulla segel navigerat radiolyssnarna genom valrörelsen och i hamn i valvakan i söndags. Påläst, snabb, skarp och med den lilla överskottsenergi som gör att svaret alltid blir mer spännande än frågan. Hon lägger inte an på att charma. Småbuttert kommenterar hon det saken gäller. Tramsa får de göra på annat håll. I SVT:s valvaka till exempel.

Valvakan i P 1 och P 4 flöt på bra med de garvade programledarna Monica Saarinen och Tomas Ramberg, som är vana att vända på en femöring om stunden så kräver.
Tv-sändningarna är ju av tekniska skäl om inte annat mer tunggumpade. Medan tv trampade runt mellan valvakorna och då och då fick valstatistiken påfylld av Sören Holmberg eller motsvarande, var det högt tempo och fullt inflöde med expertkommentarer i radions valvaka. På tre minuter strax efter klockan åtta i söndags hann Inger Arenander skissa upp hela bilden. Sedan var det bara att fylla i. Och när kvällen var över hade man som radiolyssnare kommit ljusår längre i tankar och idéer än vad man hade som tv-tittare.

Det mest dramaturgiskt intensiva inträffade klockan halv elva på söndagskvällen. Då direktsände radion länge det taktfasta brölandet av mansröster: ”Jimmie Åkesson, tja la-la-la-la-la, Jimmie Åkesson, tja la-la-la-la-la.”

Det var ljudet när Sverigedemokraterna tog sig in i Sveriges riksdag, och det lät inte vackert.
P 3 Kultur hade i söndags uppvisning i rolig sluggerkritik. Tillsammans med Sara Martinsson från ”P 3 pop” bedömde Markus Larsson partiernas kampanjlåtar och bekände själv färg, vilket i sin tur fick programledarna att skrika public service tusen gånger. Nu är valet över och valmusiken med den tack och lov.