Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Krönikor

Maria Schottenius: Se allt av Guédiguian om ni vill förstå vilka högerextremisterna är

Sverigedemokraterna har nästan lika många väljare som Nationella fronten i Frankrike. Vad kunde ha gjorts ­annorlunda, för att fånga upp dessa väljare innan de sökte sig till ­extremhögern?

Det var i början av maj i Paris 2002. Jean-Marie Le Pen hade vandrat från den glänsande Jeanne d’Arc-statyn till Operan i Paris, Nationella frontens favoritplats, där han höll valtal i vårsolen. Jag trängdes i en bisarr samling av unga skinheads, äldre krigsveteraner och blossande, vinfryntliga medelålders män och kvinnor med band i trikolorens färger över bröstet.

Det året, 2002, sopades socialisternas kandidat Lionel Jospin bort av Jean-Marie Le Pen, som fick nästan 18 procent och socialistväljarna var tvungna att ”hålla för näsan” som de sa, och rösta på högerns Jacques Chirac för att inte släppa fram Le Pen.

Tio år senare, 2012, fick arvtagaren Marine Le Pen knappt 18 procent i första omgången av presidentvalet och blev det stora hoppet/skräcken beroende på ideologisk utgångspunkt.

Nu är det Sveriges tur. Sverigedemokraterna har ungefär samma siffror i riksdagsvalet som Nationella fronten. Och de talar i samma lätt aggressiva ton som går ut på att vi är folket, ni är eliten, ni är löjligt pk och ni vägrar att lyssna på oss, vilket ni ska få ångra. Ånger eller ej, och oavsett tillmälen som ”nyfascister” så gnager frågan hos alla partier, vad kunde de ha gjort annorlunda? Hur kunde de ha givit sina svar, bra svar, på de frågor Sverigedemokraternas väljare ställer?

Förr, när högerpartierna inlemmade värdekonservatism, nationalism och allmän fördomsfullhet mot homosexuella, feminister och främmande inslag i Sverigebilden, såg det annorlunda ut. Moderatledare fram till Gösta Bohman kunde yttra en mening av det lite grövre slaget och på så sätt sopa in alla dem med tveksamma åsikter som vantrivdes i det moderna. De kom då innanför, inte utanför etablissemanget.

Men nu är dessa personer hemlösa. Fältet är fritt högerut. De nya moderaterna är inte intresserade av nationalism. De är nyliberala, tror på marknaden. Det spelar ingen roll vad människan har för hudfärg, från vilket land hon kommer, vilken flagga hon viftar med. Hon är det hon gör, inte vem hon är. Människan har sitt marknadsvärde på den globala marknaden, inte sitt identitetsvärde, vilket tvärtom är det avgörande för högernationalisterna. (Läs intervjun med Björn Söder i gårdagens DN.)

Vår avgående moderatledare Fredrik Reinfeldt har en positiv syn på invandring liksom den tillträdande Anna Kinberg Batra. Hon har alltid företrätt en liberal linje i sitt parti, röstade tidigt för homoäktenskap, är feminist, inte ett spår konservativ.

De värdekonservativa som aktar kungahuset (inte bara för vad det kan göra för exportindustrin) värnar nationen, hemmafrun och vill se fosterlandet flamma stolt som i fornstora dagar har inte mycket att hämta hos allianspartierna. Inte ens Kristdemokraterna fångar in dessa väljare. KD är för invandrare, accepterar homoäktenskap, är nästan lika liberala som de andra. Kulturradikalismen är i dag så integrerad i den svenska partipolitiken att man inte får syn på den.

På samma sätt som Socialdemokraterna kunde oskadliggöra de revolutionära kommunistpartierna genom att ta hand om deras stridsfrågor och fredligt, med demokratins hjälp, se till att arbetarna fick det bättre, borde det finnas en strategi för att ta hand om den aggressiva, främlingsfientliga högern innan den växer till ett monster.

Ett tips till politiker och alla som funderar på hur det här ska gå. Se allt ni kan av den franske regissören Robert Guédiguian, som ständigt håller på med frågorna om högerextremism och gestaltar dem i sina fenomenala filmer från Marseille.

Han kombinerar i sitt kameraöga det som behövs för att förstå: Genomskådandet, avslöjandet av högerextremismens råhet, men på en botten av ömhet för de människor som hamnat där.