DN:s kulturchef Maria Schottenius: Reinfeldt och Bildt! Ni måste utnyttja ordförandeskapet i EU.
Det är bra att fallet med Dawit Isaak äntligen förflyttats från att vara i första hand en pressfråga till att bli en politisk fråga. Det kan finnas förklaringar till den politiska bristen på synligt engagemang. Den tysta diplomatin är en. I söndagens tidningar kunde vi läsa om det regelbundna och medvetna diplomatiska arbete som pågått. Exempelvis har Jan Eliasson som FN:s sändebud i Darfur två gånger under våren 2007 besökt Eritreas president Isaias Afwerki i Asmara och samtalat om Dawit Isaak.
Att utrikesminister Carl Bildt via Lundin Oil haft intressen i Eritrea har vid några tillfällen diskuterats, men om det har betydelse för kontakterna är oklart. Just nu finns det dock en ovanligt god möjlighet eftersom Sverige vid halvårsskiftet är ordförandeland i EU, och med större auktoritet än tidigare kan framföra argument om gemensamt intresse av fred i regionen.
Även om Dawit Isaak genom sin journalistiska verksamhet uppfattas som en provokation mot diktaturen i Eritrea kan en svensk utrikesminister hävda att det är oacceptabelt att en person med svenskt medborgarskap i åratal kan sitta i fängelse utan att ett rättssystem utifrån grundläggande mänskliga rättigheter tillämpats.
Möjligheten för Sverige att lösa Dawit Isaak-fallet är nu en nivåfråga. Det räcker inte att skicka diplomater till Eritrea, eller att UD förhandlar med eritreanska myndigheter. Det är nu bara Carl Bildt eller Fredrik Reinfeldt som kan ha en chans att få ut Dawit Isaak. Svenska företrädare har tidigare lyckats få ut politiska fångar, även icke-svenskar, genom arbete på hög politisk nivå.
Författaren Armando Valladares som fängslades av Castro-regimen 1960 när han var 23 år gammal, och satt 22 år i fängelse på Kuba, kunde friges mycket tack vare Sveriges regering. Olof Palme tog upp fallet på en kvinnokonferens i Mexiko 1975 och genom personliga samtal med Fidel Castro lyckades han och hans medarbetare bryta igenom. Det gällde även poeten Angel Cuadra, som fängslades på Kuba 1967 och släpptes 1982.
Likadant medverkade Ingvar Carlsson i kontakter med president Michail Gorbatjov till att 1986 häva landsförvisningen av kärnforskaren och Nobels fredspristagare Andrej Sacharov, som hade kritiserat Sovjetunionen för kriget i Afghanistan. Den presskampanj som nu pågår i Sverige syftar bland annat till att Sveriges regering ska göra ett kraftfullt försök att få ut Dawit Isaak genom att sända utrikesministern eller statsministern till Eritrea för att träffa presidenten.
Om inte det ger resultat måste nästa steg bli att lyfta fallet till EU-nivå, och om inte det heller fungerar, låta Dawit Isaak bli en fråga för FN.