Skådespelaren Lena Endre citerade Pindaros och förespråkade i går med flammande tal i Riksdagens första kammare en radikal form av utvärdering på jämställdhetsarbetet inom scenområdet:

– Det finns kåtbockar och kärringar som inte kan hålla händer eller tunga i styr. Vi får väl avskeda dem, då. Problemet är att vi har dem på scenerna och de drar publik.

Utgångspunkten var Ekots undersökning om sexuella trakasserier inom scenkonsten. En klok och väl uppdaterad skara inledningstalare hade inbjudits till kulturutskottet för att samla ihop kunskaper och synpunkter inom riksdagens väggar.

Pia Höök, genusforskare vid KTH, gjorde ett svep över könsrollerna och hamnade med tanke på dagens problematik i kruxet med det manliga geniet.

Birgitta Englin, vd för Riksteatern, tog upp problemet med självbilden. Sture Carlsson, förbundsdirektör för svensk scenkonst, sa att många känner nog bristen på resurser större än bristen på regler och direktiv. Och Staffan Rydén, rektor för högskolan för scen och musik på Göteborgs universitet, kastade in begreppet ”normmedvetande”.

Sist i raden talare kom Lena Endre, som vältaligt punkterade, eller åtminstone attackerade hela problemställningen (läs även hennes artikel DN 29/2). Hon hade i sin analys kokat ner antalet nyligen sextrakasserade kvinnor i enkäten till 14 stycken, medan det finns 1 300 kvinnliga skådespelare anslutna till Teaterförbundet.

Skådespelaren och riksdags­ledamoten Solveig Ternström (C) ifrågasatte milt Lena Endre, som framhärdade i att hon inte känner igen sig i larmrapporterna: ”Tar man på sig de glasögonen är ju hela livet en förolämpning.”

I stället är det de kommersiella kraven som väcker rädsla, som gör att man inte vågar tala om kvalitet och vågar skapa nytt.

– Könet är inte problemet, utan ängsligheten, sa Lena Endre.

Det var ett bra samtal, men var fanns alla riksdagsmän? Diskuterade de höghastighetståg i salen bredvid?