Att Ekonomi-Ekots sändningstid nu förlängs blir en liten symbol för upptagenheten av Krisen. Sveriges Radios program levererar en strid ström av rapporter, statistik och repetitiva begrepp som "ser mycket mörkt ut", "oväntat dystert" och "inte sedan 30-talet". Experter kallas in för att säga att ingen vet "när det vänder", andra verkar "veta" att det blir bättre 2010 eller åtminstone 2011. Medialt gissningsrally pågår och det är fritt fram för ovetenskapliga spådomar.
Tidstypiskt var också Trettondagens P 1 Morgon Special om "coaching", där man bland annat fick höra ett uppiggande ifrågasättande av karriärtänkandets grundbult, cv:t, som definierades som "svenska folksagor och offentligt sanktionerade lögner".
Apropå det påfrestande populära ämnet ekonomisk kris påminns radiolyssnarna regelbundet om SR:s egna penningbekymmer. Resursbrist manifesteras pinsamt hörbart genom att sändningstekniken kraschar, det blir avbrott, tystnader och fel inslag. Förklaringen kan knappast vara annat än ekonomisk, ljudsjabblet måste helt enkelt höra ihop med att man har rationaliserat bort teknisk personal och ett antal timmar varje dag överlåter åt programpresentatörerna att ensamma hantera sändningstekniken.
"Barnaministeriet", ett UR-program i P 4, ska i fortsättningen enbart innehålla dokumentärer, det finns möjligen någon ekonomisk förklaring också till det, eftersom det stadigt blir fler dokumentärer, i P 4, P 3 och P 1. Det går att se som ett problem, liksom med (för) många krisanalyser, men mängden påverkar självfallet inte kvaliteten på det enskilda programmet. Förra lördagens dokumentär i "Barnaministeriet" var ett minnesprogram om Marcus, en 14-åring som omkommit i en villa-brand. Man hade tidigare gjort flera reportage om Marcus, efter att pojken hört av sig till redaktionen för att berätta om hur han blivit mobbad i åratal. Minnesprogrammet var rakt berättat och en nästan outhärdligt sorglig historia.
Till det som dominerar radioutbudet just nu hör förstås också kriget i Gaza, där lyssnarrösterna i "Ring P 1" blir en beklämmande folkhemsspegel av hat och oförsonlighet. Och det kan ju verka rätt hopplöst med "fredssträvanden", när programmet om Marcus visar på omvärldens oförmåga på mikroplanet, på hjälplösheten när det gäller att hindra barn från att fysiskt och psykiskt plåga ett annat barn.
LYSSNA SJÄLV:
Kerstin Ekmans Vinter kan fortfarande höras på sr.se. Språkbriljant, livfullt och roligt om exempelvis trädgårdsideal och vår besatthet av att klippa ned gräset till arthomogena mattor.