Drygt hälften av Sommarvärdarna har avverkat sina program och hittills är det ingen som åstadkommit det där som inte minst Sveriges Radios sommarredaktion ivrigt väntar på: Programmet som ”sticker ut”, som får lyssnarna att lyssnarstorma, snyfta alternativt förfasa sig, med spridningseffekter i andra medier. Försöket att hovsamt locka med något slags storhet i att man hade förmått ”ingen mindre än” prinsessan Birgitta att bli Sommarvärd föll bokstavligt platt, i stället blev det, oavsiktligt, det hittills mest komiska programmet.
Den pappa-trend som sägs råda i litteraturen märks också i Sommar-programmen. Helena von Zweigbergk, Cecilia Frode, Joe Labero, Erica Bjerström och Elizabeth Gummesson har alla berättat om pappor som har dött, om minnen och sorg. Med tanke på pappadominansen var det lite oroväckande att Kristian Luuk aviserade att han tänkte prata om ”mannen i sitt liv”, men mannen visade sig vara hans psykoterapeut. Att Luuk berättade om sju år i psykoterapi är en uppiggande avvikelse, i en tid då den kognitiva beteendeterapin anses allena saliggörande.
Och senaste ”Livet & Döden” i P 1 hade det psykoanalytiska begreppet ”urscenen” som utgångspunkt för samtal med Ann Jäderlund, Christine Falkenland och Svante Weyler. Att psykoanalysen åtminstone lever som referensram märktes också i ”P3 Kultur”. Där slog man fast att även om Lars von Triers ”Antichrist” kan benämnas kbt-skräckis, så är det ändå den komplikationsrika, långsiktiga psykoanalysen som blir bäst på film och i tv – och därmed samtalsämne. Senast aktualiserat av SVT-sända ”In treatment”.
Sommarsäsongen i radio är, jämfört med tv, seriös och ambitiös. Exempelvis P 1-serien ”Nybyggarna”, Korrespondenternas eftermiddagar i P 1 och Thella Johnsons ”Hurrare och finnjävlar”.
I tämligen hård konkurrens är nog Katarina Gunnarssons program om gängbildningen Kartellen de mest tankeväckande. När jag lyssnar på reprisen av Bosse Lindquists dokumentär om Rebellrörelsen tänker jag att programmen om Kartellen kanske kommer att repriseras på samma sätt. Som exempel på högst alarmerande företeelser som omvärlden, lika med politiker och de flesta medier, inte är medvetna om.