Nyheten att Roman Polanski häktats i Schweiz ingav mig, Polanskibeundrare, en känsla av overklighet.
Författaren Robert Harris skrev i en kommentar i New York Times att beskedet fick honom att nästan ”må fysiskt illa” (29/9). Harris har särskilt starka skäl, filmatiseringen av hans ”Spökskrivaren” svävar plötsligt i limbo.
Även många filmintresserade utan egenintresse blev skakade. Snabbt tillkom en petition, undertecknad av celebriteter, och uttalanden från politiker. Här förekom pinsamt ursäktande formuleringar. Stödet har gjort Polanskis vedersakare än mer oförsonliga. I denna tidning fräste journalisten Katarina Wennstam (2/10) om kulturpersonligheter ”på gärningsmannens sida”.
Men kan någon må gott av tanken på 76-åringen i häktet?
Gissningsvis kände sig även Samantha Geimer på Hawaii som Harris när hon hörde nyheten. Det var Geimer, då tretton, Polanski förgrep sig på när han 1977 skulle fotografera henne för Vogue. Så sent som i januari framträdde Geimer och bad att fallet skulle läggas ned. För hennes skull.
Hennes inställning var lätt att förstå för den som sett 2008 års dokumentär ”Roman Polanski. Wanted and desired” av Marina Zenovich. Där framgår att Geimer och hennes familj kände sig lika svikna av domstolen i Los Angeles som Polanski gjorde när han 1978 flydde fältet.
Då hade han suttit en och en halv månad på anstalt, intagen för sinnesundersökning. En uppgörelse hade nåtts: denna smäll på fingrarna skulle räcka.
Även flickans familj tyckte att det fick vara nog så, vilket de uttryckte i en inlaga. En 13-åring skulle inte dras in i en hårdbevakad rättegång. Ännu var hennes namn inte känt.
Det var när domaren, framför allt mån om sin image, ville driva saken vidare som Polanski fann det för gott att fly fältet.
Nu är Geimers hus omringat av journalister. I torsdags lyckades en få ur henne ett uttalande: situationen var ”extremt obehaglig”.
Det finns skärande ironi i historien. 1969 mördades Polanskis hustru Sharon Tate. Spekulationer om hennes livsföring fick Polanski att säga att Sharon mördades två gånger, ”andra gången av pressen”.
Sedan blev han själv förövare av ett brott med ett efterspel som skändar offret en andra gång.