Kommentaren
Mårten Blomkvist: Brott och straff. Polanski är både offer och förövare.
Publicerat 2009-10-05 08:53
Dela med andra:
Kommentaren
- Fler kommentarer
- Henrik Berggren: ”Hotat filmprojekt. Snälla kulturministern, gör något!”
- Ola Larsmo: Framtiden är här. Ipad är en mördarpryl – men har den radio?
- Sverker Lenas: Närig kulturpolitik. Sektorn där arbetslinjen havererar.
- Åsa Beckman: Finfint och fulfult. Debatten om kritiken är för gaggig.
- Per Landin: Vidga perspektivet. Man måste få kritisera modern konst.
- Bo Madestrand: Välj dina vänner. Man kan inte lita på någon på Facebook.
- Maria Schottenius: Hejdå, mansgrisar! Genikulten är romantisk och alkoholrelaterad
- Johanna Paulsson: Rymd och ras. Sf-genren har kört fast i koloniala fantasier.
- Pontus Dahlman: Bloggen kan inte ersätta papperskritiken
- Göran Greider. Tidskriftsfajt. Bråket mellan Arena och Tvärdrag friskar upp.
- Leif Zern: Logepladder på lägsta nivå. Bengt Jahnsson borde få vila i frid.
- Niklas Wahllöf: Det vi får se är våra bilder av Afrika – inte afrikanska.
- Sverker Lenas: Världens just nu mest sedda film förmedlar misstro till systemet. Vad säger det?
- Mårten Blomkvist: Goda män. Bröderna Coen blottar USA:s dolda antisemitism.
- Thomas Anderberg: Skryt lönar sig. Kända författare lär sig av Andy Warhol.
- Dan Jönsson: Var svinet en anka? FN blev snuvat av läkemedelsindustrin.
- Magnus Linton: Alla som inte tycker som USA är terrorister
- Ola Larsmo: Amnesty ser mörkt på människorätten
- Maria Schottenius: 00-talet blev decenniet då världen vällde in
- Kors! Barbro Hedvall om en modedetalj som gjort comeback
- Cecilia Schwartz: Silvio Berlusconi stärker sin position efter attacken
- Bo Madestrand: Varför stoppades tillbyggnaden av Stadsbiblioteket?
- Mikael Löfgren: Klimatmötet ur indiskt perspektiv
- Andreas Malm: Trots brandhotet sover de rika länderna
- Ingegärd Waaranperä: De fria teatrarna får slåss om småpengar
- Dan Jönsson: Tyst jubel. EU:s förslag om en straffskatt har sprängkraft.
- Thomas Anderberg: Stöd musikerna
- Torbjörn Elensky: Ord och brott. Litteraturen är full av horkarlar, lögnare och knarkare.
- Mårten Blomkvist: Stort blir större
- Maria Schottenius: "Elakheten är en kraft att räkna med"
- Vänsterns idétorka. Socialdemokratin borde ha öppet mål.
- Birgitta Rubin: Varför bluffade Pontus Hultén?
- Stefan Jonsson: Stora ord. Att jobba med medier är inte att vara journalist.
- Lars Linder: Reporter eller debattör? Tamas raseri skymmer ämnet.
- Malin Ullgren: Pinsam fest. Bara kungen kan stoppa det kitschiga jippot.
- Nina Björk: Köp och glöm. Kan vi verkligen konsumera bort orättvisan?
- Torbjörn Elensky: Kinesisk kolonialism. Afrika har blivit Kinas bakgård.
- Lars Linder: I skottlinjen. Det har blivit allt farligare att arbeta som journalist.
- Sverker Lenas: Kultur som motnatur. Våra naturberättelser måste avgiftas.
- Magnus Linton: Våldets Colombia. Sverige gör rätt i att stoppa sitt bistånd.
- Karolina Ramqvist: Barnförbjuden barnfilm. Olika åldersgränser för pojkar och flickor.
- Kajsa Ekis Ekman: Vinklat om Venezuela. De svenska medierna missar allt.
- Ola Larsmo: Det bruna arvet. Centern borde sopa rent framför sin egen dörr.
- Torbjörn Elensky: Avslöja rasisterna. Mobben i Vellinge har inget folkligt stöd.
- Per Jönsson: Nej till kapitalism. Världens folk har röstat om marknaden.
- Per Landin: Jorden de miste. Kanske är adeln bäst lämpad att förvalta sina gods?
- Per Landin: Folkets seger. De kuvade östtyskarna visade enormt mod.
- Malin Ullgren: Det luktar skämt. Vänsterns satirbloggar blir allt verkligare.
- Martin Nyström: "Arkitekturen speglar operans betydelse."
- Sverker Lenas: Köp och släng. Teatern blir allt mer miljömedveten.
Nyheten att Roman Polanski häktats i Schweiz ingav mig, Polanskibeundrare, en känsla av overklighet.
Författaren Robert Harris skrev i en kommentar i New York Times att beskedet fick honom att nästan ”må fysiskt illa” (29/9). Harris har särskilt starka skäl, filmatiseringen av hans ”Spökskrivaren” svävar plötsligt i limbo.
Även många filmintresserade utan egenintresse blev skakade. Snabbt tillkom en petition, undertecknad av celebriteter, och uttalanden från politiker. Här förekom pinsamt ursäktande formuleringar. Stödet har gjort Polanskis vedersakare än mer oförsonliga. I denna tidning fräste journalisten Katarina Wennstam (2/10) om kulturpersonligheter ”på gärningsmannens sida”.
Men kan någon må gott av tanken på 76-åringen i häktet?
Gissningsvis kände sig även Samantha Geimer på Hawaii som Harris när hon hörde nyheten. Det var Geimer, då tretton, Polanski förgrep sig på när han 1977 skulle fotografera henne för Vogue. Så sent som i januari framträdde Geimer och bad att fallet skulle läggas ned. För hennes skull.
Hennes inställning var lätt att förstå för den som sett 2008 års dokumentär ”Roman Polanski. Wanted and desired” av Marina Zenovich. Där framgår att Geimer och hennes familj kände sig lika svikna av domstolen i Los Angeles som Polanski gjorde när han 1978 flydde fältet.
Då hade han suttit en och en halv månad på anstalt, intagen för sinnesundersökning. En uppgörelse hade nåtts: denna smäll på fingrarna skulle räcka.
Även flickans familj tyckte att det fick vara nog så, vilket de uttryckte i en inlaga. En 13-åring skulle inte dras in i en hårdbevakad rättegång. Ännu var hennes namn inte känt.
Det var när domaren, framför allt mån om sin image, ville driva saken vidare som Polanski fann det för gott att fly fältet.
Nu är Geimers hus omringat av journalister. I torsdags lyckades en få ur henne ett uttalande: situationen var ”extremt obehaglig”.
Det finns skärande ironi i historien. 1969 mördades Polanskis hustru Sharon Tate. Spekulationer om hennes livsföring fick Polanski att säga att Sharon mördades två gånger, ”andra gången av pressen”.
Sedan blev han själv förövare av ett brott med ett efterspel som skändar offret en andra gång.
Visar 1-10 av 14. Per sida:
Kanske kan man tänka sig att våldtäktsoffer mår gott av tanken på att förövaren hamnar i fängelse? Men att de mår mindre bra av pressens (inklusive DN:s) rapportering runt det hela? Att förövaren förlorat sin fru är naturligtvis tragiskt, men ursäktar inte att råka våldta en 13-åring.
Sara, 12:01, 9 oktober 2009. Anmäl
Jag måste fråga mig varför vi dömer förbrytare. Är det för att hjälpa förövaren, offret, eller bara för att folk ska kunna hånskratta lite åt den kände regissören som åkte fast? Det är bara den tredje som möjligen skulle kunna hjälpa någon någon i detta fall.
Marten, 21:36, 8 oktober 2009. Anmäl
menar du på fullt allvar att vi skall tycka synd om honom? Och likhet inför lagen och sånt gäller inte konstnärer eller ? Du får mig att må illa
Va??2, 20:35, 8 oktober 2009. Anmäl
Va?? Läser jag rätt? Mårten Blomqvist försvarar att man ska lägga ner grova våldtäktsmål "av hänsyn till alla inblandade"? Vilka andra mål gäller denna gyllene princip för Mårten?
A, 16:23, 6 oktober 2009. Anmäl
Vilka gaphalsar!
Trött på tjattret, 15:20, 6 oktober 2009. Anmäl
Lisa, bakgrunden till det är att Polanski erbjöds en deal om han erkände delar av anklagelserna. Efter att Polanski gått med på detta och "erkänt" ändrade domaren på förutsättningarna, varpå Polanski drog slutsatsen att han aldrig skulle få en rättvis rättegång. Han har alltså inte dömts i domstol, något som väldigt många som uttalar sig i frågan tycks ha missat helt.
Obs, 01:26, 6 oktober 2009. Anmäl
Ja du Mårten, nu var det nästan så att du skrev att våldtäkt är att jämföra med en ordningsförseelse. Som alltid på DN Kultur så är vissa djur lite jämlikare än andra. Och USA:s rättsväsende har alltid fel. Även när det vill straffa en person som våldtagit en trettonåring. Härlig formulering också att Polanski "blev" förövare. Det liksom bara bidde så. Vidriga DN.
Daniel, 00:44, 6 oktober 2009. Anmäl
Jag skulle vilja instämma i att Mårten Blomkvist och DN själva sällar sig till den grupp som skändar offret en andra gång när de skriver ut hennes namn i artikeln.
Svammelman, 17:25, 5 oktober 2009. Anmäl
Fundera lite nu, Mårten Blomkvist -- hur kommer det sig att denna tragiska historia rivs upp så många år senare? Jo, just det: eftersom Polanski flydde från det straff han så väl förtjänade. Skulden faller väl en smula tyngre på den undflyende förövaren, snarare än på det rättsväsende som vill straffa honom för den våldtäkt han begick?
John, 16:43, 5 oktober 2009. Anmäl
Nej jag förstår faktiskt inte heller varför DN skriver ut offrets namn, finns det omskrivet på för få ställen?
Lotta, 14:57, 5 oktober 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
