Jamensådärja. Där försvann Moder Sveas oskuld på ett av de sista områdena. Politisk tv-reklam gjorde premiär i helgen på TV 4. Senast i helgen fördömde de rödgröna detta med debattartikel i Svenska Dagbladet, men Socialdemokraterna och Miljöpartiet har å andra sidan reklamfilmer på webben i stället. En gissning är att alla partier rullar i reklampauserna när det närmar sig riksdagsval nästa höst.
I lördags premiärstartade Kristdemokraterna med en reklamfilm där Ella Bohlin travar över ett grått torg. Hennes profilfråga när hon kandiderar till EU-parlamentet är att folk tar hem för mycket sprit från utlandet, och att införselkvoterna bör sänkas. Partiledaren Göran Hägglund är med, och ska liksom kvalitetsmärka henne. Det är så stelt att man undrar om de inte hade behövt en rejäl grogg före inspelningen för att slappna av.
I branschmedier har reklamfilmerna också fått kritik i veckan för att de är otydliga och amatörmässiga. Vd:n för reklambyrån som gjort Folkpartiets filmer avfärdar i Dagens Media kritiken med att den kommer från ”självutnämnda gurus”, som underförstått saknar kontakt med väljare, alltså vanligt folk.
I en av de filmer hans byrå producerat hävdar toppnamnet Marit Paulsen att hon hör till ”den sista årskullen” i Europa som har erfarenhet av krig och terror. Som flera bloggare konstaterat i veckan, bland andra Viggo Cavling i Resumé, är det ett bisarrt påstående. De som överlevde den blodiga upplösningen av Jugoslavien på 90-talet, ett krig där EU mest agerade åskådare, är sannolikt av annan åsikt än Marit P. Väljarkontakt, någon?
Men nu är detta inte ett forum för sakfrågor. Känslor ska skapas och säljas. En reko Marit från landet säljs in med folklig husvagn, Moderaterna kör med tatuerade värmlänningar och i en S-film på webben knackas det dörr i villaområde – folk ska fås att gå in på partihemsidan och starta sitt eget ”event”.
Det har funnits stunder i mitt liv där jag trott att politik handlat om att lyfta blicken och se att en bättre värld är möjlig. Inte bara att min egen husvagn kan bli större om jag satsar på rätt häst i nästa röstlopp. Beklagar missförståndet. Kanske är det omöjligt att hitta en gnista hos väljarna i ett val inte ens partierna tycks ta på allvar. Men de här filmerna lämnar mig bara mig med känslan av ett ömsesidigt förakt mellan väljare och politiker. Och att tv-reklamen knappast kommer att krympa den där klyftan.
TITTA i stället … på Henrik Schyfferts ”The 90’s – ett försvarstal” på SVT Play från i lördags. I någon mening med större mått av självprövning och svåra frågor än vad den pågående valrörelsen tillåts innehålla.