Enligt Times of India (20/12) är president Obama och USA den stora vinnaren vid det nyss avslutade klimatmötet i Köpenhamn: ”Han kom med nästan ingenting, men åkte hem med nästan allt”, skriver Nitin Sethi. När Obama drog åt tumskruvarna föll de så kallade Basic-länderna (Brasilien, Sydafrika, Indien, Kina) till föga. Och Köpenhamnmötet förvandlades från Flop-enhagen till en kompromiss, som ingen direkt är stolt över men som vissa ändå tror sig kunna leva med.
Om man inte råkar bo i någon av världens små ö-nationer, vill säga.
Bortsett från snävt nationalistiska synpunkter på förhandlingarna i Köpenhamn, som inte är mindre frånvarande i indiska medier än i svenska, är perspektivet här i allmänhet längre och vidare. Klimatet betraktas inte som en fråga om teknik, utan om makt och rättvisa: fördelningen av jordens resurser.
Synsättet springer ur det koloniala arvet. Basic-länderna har alla dyrköpta erfarenheter. När européer och amerikaner bjuder in utvalda stater till hemliga förhandlingar påminns sydamerikaner, afrikaner och indier om att det internationella samfundet fortfarande är en klubb där somliga är mer medlemmar än andra.
Det är heller ingen tillfällighet att indiska medier erinrar om att Köpenhamnmötet äger rum exakt tio år efter ”The battle of Seattle”, när den globala rättviserörelsen intog gatorna i samband med Världshandelsorganisationens möte. Den sammandrabbningen blev inledningen till ett decennium av toppmötesprotester men innebar också formerandet av den sociala forumrörelse som är det globaliserade civilsamhällets hittills främsta uttryck.
Ur ett Sydperspektiv utgör denna rörelse en progressiv kraft av självklart medieintresse.
När den globala rättviserörelsen trädde fram var det under parollen ”En annan värld är möjlig.” Jämfört med millennieskiftet är en annan värld redan här. Inte bara Basic-länderna talar i dag självmedvetet om sin plats i världssamfundet. Nationer som Sudan och Venezuela retar gallfeber på gamla kolonialmakter med sin olydiga stämma.
Samtidigt har något tillstött. Globaliseringens akuta utmaning är att säkra livets betingelser på detta klot, vilket kräver både utveckling och rättvisa. En annan värld är nödvändig.
Frågan är om den är politiskt möjlig.