Tv-krönikan
Niklas Wahllöf: Nu blir det åka av
Uppdaterat 2010-02-02 08:42. Publicerat 2010-02-02 06:00
Det är den nedersta pinnen på brottets stege, och det mest basala polisarbetet – att springa fort och brottas framgångsrikt – som ”Cops” visar.
Dela med andra:
Tv-krönikan
- Johan Croneman
- Johan Croneman: Ingen från Dagens Nyheters ledning, ingen ägare, ingen styrelseordförande...
- Johan Croneman: Och ja, jag tror fortfarande att ”Saltön” spelar roll för två miljoner tittare...
- Johan Croneman: När USA får berätta historien om andra världskriget...
- Johan Croneman: Sporten har alltid haft förkörsrätt men i dag är det inte längre en absolut...
- Johan Croneman: Det var fantastiskt bra tv, en debatt som visade hur kul politik kan vara...
- Leif Furhammar
- Leif Furhammar: 40 år med TV 2
- Leif Furhammar: Skynda skynda beställ! Träna framför teven, få en ny kropp!
- Leif Furhammar: Omistligt. ”Berlin Alexanderplatz” ser med kärlek på en kaotisk tid.
- Leif Furhammar: Historisk teve. Magnifik och märklig Heyerdahl-dokumentär.
- Leif Furhammar: "Kameran är följsam, intar ett ständigt vakande stjärtperspektiv"
- Niklas Wahllöf
- Niklas Wahllöf: Jag förstod inte då att Zarah Leander gestaltade...
- Niklas Wahllöf: Ulla Sallert sjöng, Egon Kjerrman höll låda.
- Niklas Wahllöf: Det är bland det värsta som har visats i genren dramatiserat dravel...
- Niklas Wahllöf: Det är roligare att bejaka en champagnesprutande vulgariserad överklass...
- Niklas Wahllöf: Och här sitter jag igen, spolar fram och tillbaka på SVT Play, och drömmer mig bort
Nu blir det åka av. Sirenerna tjuter, polisbilen accelererar, rakt fram syns en civil bil som kör galet fort, vägdamm och grässtrån yr i det dansande strålkastarskenet, andra bilar väjer i panik. Plötsligt stannar bilen där framme vid vägkanten, en figur hoppar ut i diket och börjar springa. Polisbilen tvärnitar, en konstapel (och en kameraman) kastar sig ut, lubbar efter, andas hårt, hinner ifatt, fäller den misstänkte förövaren till marken, sätter ett knä i ryggen och förser vederbörande med handfängsel. ”Varför sprang du?” Pust. ”Jag hade bråttom hem, sir.” Pust.
Den amerikanska teveserien ”Cops” har i snart åtta hundra avsnitt följt the men and women of law enforcement ute på fältet. Den började i höstas på sin tjugoandra raka säsong, vilket är bland de längsta långkörarna i amerikansk teve. I Sverige visar TV 6 programmet alla vardagar i veckan, så att även vi här hemma kan titta på, och humma över vår tevemiddag: ”Har du sett vilken trasig fan, tja, så där går det om man knarkar och håller på.”
För det är framför allt den typen av jakt vi får följa; på fattiga, trasiga, påtända, alkoholiserade eller bara eländiga människor som försökt sälja sin kropp, framställt metamfetamin, stulit en bil, varit högljudda, rånat eller betett sig våldsamt mot andra eländiga människor i sin omgivning – till exempel sin maka eller sina barn. Det är den nedersta pinnen på brottets stege, och det mest basala polisarbetet – att springa fort och brottas framgångsrikt – som visas. Någon gång kan det gå lugnare till, ibland kan den infanteriklippte polismannen lösa ett trivialt fall med en respektfull konversation och helt utan handgemäng. Men det är alltid djupt sorgligt, ögonen antingen gnistrar av desperation eller höljs i en uppgivenhetens dimma.
Trots sin omåttliga popularitet (ingen serie gör tjugotvå raka säsonger utan en jättepublik) har ”Cops” kritiserats starkt från polishåll i några av de av våldsbrott värst drabbade nordamerikanska städerna: ”Polisarbete är inte underhållning, vi har aldrig ens övervägt att filma”, ska en talesman för Chicagopolisen ha uttalat sig efter en förfrågan från tevebolaget Fox.
Men Anton Glanzelius säger: ”Det känns otroligt kul.” Han är programchef på TV 4 Plus och pratar med Expressen om den nya dokuserien ”112 – på liv och död”. Det är nämligen så att från och med den 16 mars ska amerikanerna inte behöva vara ensamma om att göra det tuffa jobbet åt oss. Kanalen börjar då visa hur våra alldeles svenska poliser jagar desperados här på hemmaplan för att sätta dem bakom lås och bom. En tevekamera i ansiktet på verkligheten.
Om serien, som även ska innefatta brandkår och ambulans, fortsätter Glanzelius: ”Och vi har hittat sju riktigt starka personligheter”, förmodligen med hänvisning till de yrkesmän och kvinnor som vi kommer att få följa på jobbet, inte de förövare och offer som kommer att exponeras mitt i krisen, mitt i rutan.
Man ska inte döma någon på förhand. Svenska ”Cops” kanske blir jättebra. Vi kanske äntligen får se, om vi inte har fattat det tidigare, hur ordningsmakten gör sitt bästa för att tjäna och skydda, och att brott i den mindre skalan aldrig lönar sig. De ”starka personligheterna” kanske får en egen teveshow till hösten och en blogg på kanalens hemsida.
Det är ju ändå så att all suspects are innocent until proven guilty in a court of law.
Visar 1-7 av 7. Per sida:
Njaa... Utan citationstecken blir det inget citat, tänker jag helt galet om jag menar det?
I allmänhet märker jag som sagt att engelska populäruttryck blir mer och mer accepterat i svenskt vardagsspråk.
En teori jag har är att det börjar hos ungdomar som hänger mycket på nätet och använder engelsk nätslang och tv-uttryck i vardagstal. Istället för svenska "ball" blir det "awesome". Inte så konstigt egentligen. Sen tar vuxenvärlden så småningom efter, allt efter åren som går.
Kanske, kanske inte.
Conny, 07:04, 4 februari 2010. Anmäl
Don't worry, Conny, skribenten citerar endast tv-programmets inledning. So machen die es manchmal, c'est la vie.
Nils-Eric, 15:22, 3 februari 2010. Anmäl
En liten språklig fundering, skulle man inte kunna sätta utlänska fraser inom citationstecken? Jag har märkt, mer och mer, att engelskan smyger sig in i skribentspråket more and more, och till slut maybe det inte är någon difference.
Eller så vill fler och fler tidningsskribenter framstå som någon folkligare version på Victoria Silvstedt (med hennes ökända svengelska).
Hade det not kunnat vara something att fundera på, oder was? Let's not mix allting, c'est pas tres difficile.
Conny, 06:18, 3 februari 2010. Anmäl
Borde göras på ett lite mer seriöst sätt kanske för att bli lite intressantare än Cops.
I Cops får man bara se hur polisen ibland löser problem bland de fattigaste som familjebråk eller något slagsmål och ibland bara bedriver någon typ av häxjakt på stackars fattiga missbrukare och prostituerade som uppenbarligen inte vill vara i den situation de befinner dig i.
Ändå vill folk se dem bli straffade. Behöver vi verkligen något som späder på moralpaniken i Sverige?
GH, 20:37, 2 februari 2010. Anmäl
Jag har sett ganska många avsnitt av Cops och jag inser att det säkert är de mest tv-vänliga avsnitten som visas. Jag förvånas över hur mycket resurser som den amerikanska polisen förfogar över. Dert verkar finnas mycket back-up. Vidare så kan jag inte hålla med om att det bara skulle var någon sorts socialelände som vi ska gotta oss åt, utan det finns en hel del av medmänsklighet och vilja att få människor på rätt spår igen, så har jag tolkat det men kan ha fel.
Magnus, 14:23, 2 februari 2010. Anmäl
verkligen "otroligt kul"
bull, 11:48, 2 februari 2010. Anmäl
Du verkar inte tro att den "svenska versionen av COPS" kommer att bli speciellt bra. Det tror inte jag heller, anledningen till att COPS funkar är att man helt enkelt följer med några poliser och filmar deras arbete. Det skulle aldrig accepteras i Sverige, verkligheten kan absolut inte tillåtas att slippa ut genom TV-rutan utan att först ha filtrerats av en vänstervriden politruk till journalist. Hur ska man t.ex göra om man filmat en invandrare som begått brott? Det vore ju rasistiskt att visa.
Karl, 10:50, 2 februari 2010. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.











