”Svenska hemligheter” avslöjar hemligheter som ofta inte är särskilt spännande, eller ens hemliga.
Psst, hallå. Kom lite närmare. Nej, närmare. Kan du bevara en hemlighet? Säkert? Jag måste verkligen veta, för annars kan jag inte berätta. Okej? Beredd? Snart kommer det.
nart, alldeles snart. Nu. Nej, vänta. Nu kommer det: Dagens Nyheter grundades 1864. Va, vad säger du om det?!
I SVT rullar på lördagar en serie korta program kallad ”Svenska hemligheter”. Anslaget är mycket seriöst. Och dramatiskt. Melker Becker och Kalle Nordberg har letat upp gömda, och kanske glömda, kultur-, försvars- eller industriskatter. Det gör de nog rätt i, deras serie ”Hemliga svenska rum” häromåret var välgjord och blev lite av en tittarframgång. Dessutom tycks subkulturer som urban exploration (där stängda byggnader eller underjordiska system utforskas utan lov) vinna mark världen över.
Nu har alltså Becker och Nordberg, högst lagligt, använt sig av hela rumsbegreppet och filmat alla möjliga hemligheter landet runt. Spännande. Vad döljer sig där ute?
Men de drar på det. Ordentligt. En man sitter framför kameran. Han är beredskapsplanerare på Trafikverket. ”Inte ens i vår egen organisation har de här hemligheterna varit kända”, säger han. Mmm, det är väl lite det som är meningen med en hemlighet, tänker jag, men jag fortsätter titta. Man vill ju veta. Suddiga gamla bilder på rallare i arbete. Skakiga nya bilder och stämningsmusik; fiolgnissel, pianovansinnesklink.
Moln drar över himlen. Det sprakar till, musiken intensifieras.
”Vi är någonstans i Mellansverige”, säger Becker dramatiskt. ”Vi är på jakt efter en kulturhistorisk skatt som döljer sig där ute någonstans”, säger han också. Och så säger han, för att inskärpa: ”På en hemlig plats någonstans i Sverige.”
Nu har mer än halva programmet gått. Man undrar ju vad hemligheten är. Nu åker han bil. Nu går han en skogsväg fram. Och med andan i halsen säger han det: det är ett lok han letar efter. Det måste vara ett fantastiskt lok, tänker jag, med sådana umbäranden. Han kommer fram till ett plåtskjul. Kikar in.
”Men det är ju tomt!”
Oj, mer än halva programmet gått till ingen nytta. Tänk om vi aldrig får se skapelsen? Han sätter sig på marken, stirrar ut i skogen, ytterligt besviken. Så reser han sig beslutsamt upp och säger: ”Men skam den som ger sig”.
Puh, vilken tur.
”Efter några telefonsamtal är vi på rätt spår igen, om nu uppgifterna stämmer.” Härligt. Han går genom sly. Spänning. Och så: Ett nytt plåtskjul. Visserligen fullt av graffiti, så helt hemligt kan det inte ha varit. Men ändå. Melker öppnar den stora plåtdörren. Han går in. Ja, där står ett lok. Under en presenning. Ett av de koleldade beredskapslok som utplacerade här och var kunde tas i bruk och förse alla landsändar med vapen, förnödenheter, sjukvård, via järnvägen.
Jahapp.
Och vet du, Dagens Nyheter grundades av Rudolf Wall.