Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Krönikor

Niklas Wahllöf: Hälsa är samhällets ansvar, inte chefens

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Krönika. Den svenska socialförsäkringsministern är ”imponerad” av det nederländska exemplets sjunkande sjuktal. Men att låta företagen bekosta sina anställdas sjuklön är mindre välbetänkt.

Rachel är glad, hennes chef också. Direktören för arbetsgivarorganisationen jublar. Det var i tisdags som Ekot berättade att de holländska arbetsgivarna numera är skyldiga att betala de anställdas sjuklön, i upp till två år, vilket har gjort att sjukskrivningarna och förtidspensioneringarna har gått ned med runt fyrtio procent. I Rachels fall handlade det om en snabb återgång till jobbet efter svåra ryggproblem och operation. En annan tidigare sjukskriven och nu jätteglad tillbaka på arbetet säger att om man får sjuklönen direkt från arbetsgivaren skapas ”en positiv känsla av att vilja ge tillbaka som sporrar en att komma tillbaka till jobbet så snart det går.” Härligt, alla jobbar.

Allt verkar så glatt i Holland att Annika Strandhäll, vår socialförsäkringsminister, senare under tisdagen meddelade att hon är imponerad av Nederländernas numera låga sjukskrivningstal och att man borde titta på vad som kan kopieras för svenskt vidkommande.

Ett ögonblick, Annika.

Alla med någon erfarenhet av krämpor, eller en gnutta empatisk förmåga, vet att en längre sjukskrivning kan vara ett personligt helvete. Kan det rimligen vara ett problem att arbetsgivaren ges incitament att motverka detta?

Ja, det kan det.

För fram smyger småningom i Ekots Hollandreportage att trots alla jätteglada exempel så syns motsatsen till den glada statistiken. Nämligen piskorna: Efter nio månader en kraftigt sänkt sjuklön, företagsläkare som tänker mer på företaget (som betalar doktorslönen) än på patienten, sjuka som helt enkelt tvingats tillbaka till jobbet.

Foto: Dn

 

Vem anställer den som ser ut att bära på risken för framtida krämpor – och kostnader? Blå under ögonen? Hosta? Bukfetma? Risig hållning? 43 år gammal? Luktade inte den fan tobak?

 

Det är väl en självklar effekt, den som tror att företag tycker kostnader är en fin sak kan räcka upp en hand. Klart att alla som kan stå upp måste ta sig till jobbet. Och tillåter man sig att bortse från skeptiska tankar på arbetsgivares fantastiskt goda vilja för sina medarbetares väl och ve, kan man väl tänka sig att det också finns ett förled. Vem anställer den som ser ut att bära på risken för framtida krämpor – och kostnader? Blå under ögonen? Hosta? Bukfetma? Risig hållning? 43 år gammal? Luktade inte den fan tobak?

Vi är ju redan där. Svenska exempel har i flera år nu rasat över oss hur arbetsgivare på olika sätt kräver en i dennes ögon (och verksamhet) sund livsstil. Ta kommunalt ägda bolaget Kalmar Vatten. Där har införts obligatorisk träning, detta moderna mantra. På arbetstid, ”men hinner man inte det kan passen läggas före eller efter jobbet.”. Men så fint.

Och så kontrollerar företaget med berörda gym att den anställda verkligen har varit där. Om inte blir det sämre löneutveckling. ”Här ser vi träning som en arbetsuppgift och alla vet att man måste gå och träna”, sade personalchef Linn Sjögren till DN tidigare i år.

Det är inte länge sedan som många i det här landet blev moderatblå i ansiktet när samhället i sann sjuttiotalsanda fortsatte att trumma på med råd och pålagor kring förmodat god hälsa. Kost- eller motionsråd från en myndighet var ju själva sinnebilden för ”Anslagstavlan”. Fruktansvärt fel i tiden, Stora Stygga Staten ska inte lägga sig i hur vi lever våra liv. Men ett företag? Om man vill nå eller behålla en anställning? Ja tack, goe herrn, var så god.

Om företags finansieringsansvar för sina sjuka sade Annika Strandhäll så här: ”Det har vi haft tidigare som en piska, om man får uttrycka det så, men vi är inte främst i den verktygslådan när vi diskuterar nu utan främst i morotslådan.”

Kan man kanske tänka sig andra glosor? Som: Aldrig. Hälsa är samhällets ansvar, inte chefens.

Läs mer. Kulturkrönikor
  • DN:s samlade kulturkrönikor signerade Niklas Wahllöf, Björn Wiman, Hanna Fahl, Fredrik Strage och många fler hittar du här.