Jag åt en daggmask. Jag cyklade naken över en äng i tio minusgrader. Jag körde moped tvärs över en starkt trafikerad gata bara för att på andra sidan krocka med ett träd. Fullkomligt idiotiskt alltihop, förstås. Men så gott som alla mycket unga människor, åtminstone av hankön, ställs förr eller senare inför nödvändigheten att framför andra testa sina gränser inom områdena mod, uthållighet, smärta och förnedring.
Mot slutet av 1990-talet fick vi förvånande nog förmånen att följa den här typen av initieringsriter i teve. ”Jackass” blev det stora programmet i genren och MTV kanalen. En rad efterföljare som ”Wildboyz”, ”Dirty Sanchez”, ”Viva La Bam”, ”Fist of Zen” följde, och konceptet tycks fortfarande vara outtömt; mod, uthållighet, smärta och förnedring kan utforskas på miljoner sätt. Det gjordes och görs hundratals program och filmer. Man kan bränna pungen, kastas in i en taggbuske, få en tjottablängare i plytet, äta smuts, kräkas och bryta benet. Man kan nita förhuden med häftpistol också. Eller låta sig huggas av en orm.
Skillnaden mot våra gamla pubertetstest är att i teve handlar det om vuxna män. Och att de knappt någonsin har mötts av några kritiska röster. Så brukar det bli med nya fräscha grepp i teve, oavsett intelligenshalt. De tas emot med öppna armar, även av dem som normalt sett har väldigt mycket att säga, i väldigt upprörda ordalag, om medierna.
Men det finns en skillnad till i tevevarianterna av pubertetstester. Där finns alltid en hackkyckling, en maskot. I de flesta fall är han fet. Denne får alltid mest stryk och minst respekt. I ”Jackass”-mogulen Johnny Knoxvilles senaste produktion ”Nitro Circus” heter han Tommy och kallas för ”fet och värdelös!” av de andra deltagarna.
I går kväll var det dags igen, det är det varje kväll. Då kunde våra tio- till tolvåringar – det är framför allt de som tänder på den här typen av program, är du äldre har du problem – ännu en gång följa exakt hur mycket skit en människa kan ta framför en kamera. Eller som MTV uttrycker det på sin hemsida: ”Vi fyller kvällen med smärta, stunts och elaka skratt.”
Någon moralisk indignation bland kulturtänkarna där ute? Nix, de är upptagna med att exempelvis protestera mot protesterna mot Anna Odell, och sedan skratta hela vägen hem till Södermalmsvåningen. Där står inte MTV på.