Så har ”In treatment” slutligen och sist hamnat i svensk allmänteve. SVT 2 visar det amerikanska terapidramat varje vardag, mitt i middagen (19.00), och kallar den givetvis ”hyllad”. Alltsedan succéer som ”Sopranos”, ”Six feet under”, och ”The wire” får allt som andas amerikanska tevebolaget HBO automatiskt stämpeln ”hyllad” när det presenteras i Sverige. Ungefär som den efterhängsna ”sanningen” att bara britter kan göra deckare, och att endast fransmän förmår skapa familjedramer i bioformat.
I serien, som har en israelisk förlaga, har doktor Paul (Gabriel Byrne) en session per dag mellan måndag och torsdag och går själv i terapi hos Gina (Dianne Wiest) på fredagarna.
I USA sägs det ha varit si och så med det där hyllad när det begav sig, ”In treatment” blev ingen tittarsuccé direkt. Men amerikaner har ett avspänt förhållande till psykoanalys och över huvud taget sekulariserad själavård, och därmed möjligen lättare att gäspa inför dramatik kring ämnet.
Här hemma har samma terapitrend aldrig riktigt kommit i gång, vad än teveserier (det börjar bli några nu) och kontemplerande kulturartiklar därom kan få oss att tro. Många anser fortfarande terapi som något man tvingas till i ett svårt kristillstånd, andra yrar om olika behandlingsmetoder (som om det spelade dem någon roll) och kommer aldrig i väg. För de flesta handlar det dock sannolikt om ekonomi, det kostar pengar att träffa en terapeut, vilket borgerskapet på kulturredaktionerna tenderar att glömma. Frågan är om inte samtalsterapi hos flertalet svenskar äger samma relevans som den om betydelsen av tiotusenkronorshandväskor – ingen som helst.
Så. Kan trettiofyra, 25 minuter långa kammarspelsavsnitt där det fysiskt mest uppseendeväckande är när ett ben läggs över det andra, bli en succé här?
Inte en chans.
Enligt MMS Mediamätning lockade första avsnittet 159.000 tusen tittare. Plats 73 bland måndagens program. Illa för en seriestart, och om inte SVT tänker om beträffande sändningstiden finns anledning att tro på ännu lägre siffror. Vilket vore synd. För ”In treatment” är det bästa jag har sett på länge. Jo, här finns det typiskt amerikanska inhamrandet av poängen – ett uttryck följs av en synonym direkt därpå. Men här finns också det goda skådespeleriet, tystnaden, pauserna. En liten lugn ficka i det allomfattande helvetiska gapandet i svensk teve just nu.
En lisa för själen, rent av.
EN SAK TILL! I måndags visades även dokumentären ”The caviar connection” (finns på SVT Play). Därefter är det förbjudet för alla svenskar med fast jobb, egen bostad och kommunal service att en gång till yppa orden ”tuffa tider”. Förbjudet.