Söndagskrönikor
Nina Björk: I den offentliga debatten just nu bemöts inte åsikter, de anses bara vara...
Publicerat 2009-10-19 11:35
...kamouflage för individens personliga intressen.
Söndagskrönikor
- Fler krönikor
- Karin Johannisson: Geniet har förknippats med både sunkig kroppslighet, brist på hygien...
- Catharina Grünbaum: I dag är vi betydligt mer vana vid språklig variation...
- Ulrika Kärnborg: Ja, om man tittar noga är det fullt av mässande farbröder och tigande kvinnor öve
- Johanna Koljonen
- Malin Ullgren: Sluta ljuga! Det finns inget debattförbud om islam
- Jan Arnald: Hela svininfluensadiskussionen döljer det viktiga. Det som är det reella hotet.
- Martina Lowden: Försök inte illustrera Marcel Prousts romankonst – för då kan det gå så här.
- Leif Zern: Frågan är om inte all konst av betydelse handlar om att slå sönder symbolerna...
- MarieLouise Samuelsson: Nyheter är juvelen i public service-kronan.
- Leif Zern: Motsatsen till tydlighet är naturligtvis otydlighet. Men inte alltid.
- Ingrid Elam: Plötsligt var jag utpekad som högerspöke, närmast en storasyster till Göran Hägglund.
- Jonas Thente på bokmässan: Unga spanska författare nämner inte Franco
- Cecilia Schwartz: Silvio Berlusconi är de bedagade Stureplansbratsens nya idol.
- Sverker Sörlin: Framtidens historieämne förutsätter att lärarna själva tar ledningen.
- Lisbeth Larsson: "Diktarna och dikten gick före och vi efter."
- Leif Zern: "Lättare att sälja kakmix om de amerikanska hemmafruarna själva fick tillsätta ett ägg."
- Ingrid Elam: "Författarnas återkomst kan vara tecken på att det är läsaren som förändrats."
- Peter Löfgren: Svårt att tro på Hizbollahs inblandning i premiärministermord.
- Dan Jönsson: Konsten är ingen ”frizon”. Den är egentligen en djupt konservativ föreställning.
- Maria Schottenius: En vanlig dag med släkten och sekten – var går gränsen?
Häromdagen frågade ett barn mig hur universum skapades. Jag sa att vissa tror att det var gud och andra tror på nåt som kallas den stora smällen. ”Ja, ja”, svarade han, ”men inte vad de tror, utan hur det var”. Ja, tanken på den där smällen har väl mer stöd av de som forskar på universitetet om det hela, sa jag. Men då kan väl de som tror på gud säga att det var gud som gjorde den stora smällen, sa han. Men de tror ju överhuvudtaget inte att det har varit någon stor smäll, sa jag. Men då kan de väl låtsats att de tror det, sa han.
Och exakt där kvalificerade sig den här femåriga pojken till att delta i den offentliga debatten på det sätt den ofta förs just nu. För vad han gjorde var ju att inte tro på att den som hävdar en åsikt verkligen hyser denna åsikt. Åsikten ses bara som ett kamouflage för ett annat intresse. Alltså behöver åsiktens motståndare inte angripa själva åsikten, utan bara förklara vad den egentligen kamouflerar.
I våras skrev till exempel Per Svensson en artikel om pengar i Sydsvenskan (18/5), där han hävdade att de av oss kulturskribenter och författare som är kritiska till pengarnas och konsumtionens förmåga att skänka lycka egentligen inte är kritiska till detta. Vi försöker bara rädda vår självrespekt. ”Det ekonomiska utbytet av intellektuell verksamhet är så gott som alltid sådant att intellektuella för att upprätthålla självrespekten måste insistera på det löjliga och omoraliska i ett överdrivet intresse för aktiekurser och handväskor”.
Ett annat exempel. I våras skrev Magnus Linton här i DN (31/7) att de som använder ord som natur och långsamhet för att bedriva civilisationskritik egentligen inte är kritiska mot vissa inslag i det moderna samhället. De, vi, är bara rädda för att förlora vår egen position i detta samhälle; vi hör till den kommunikativa revolutionens förlorare och kraxar därför högre i takt med att de mediala piedestalerna blir färre. ”De som i dag gråter över handstilarnas död är de som förlorade fotfästet när mängden fick redskap att begrava kunskapsestetikens skoluniform”, skrev Linton.
De kan naturligtvis ha rätt. Ingen människa är genomskinlig för sig själv och sina egna motiv. Det kan vara så att det jag hävdar hävdar jag för att jag vill försvara mig själv – inte för att jag vill försvara en viss politisk åsikt. Att psykologisera en människas politiska mening kan vara berättigat.
Men vad innebär det som generell intellektuell hållning? Det innebär att allt förs tillbaka till individen. Att allt förs tillbaka till individens personliga intressen. Och vad är det uttryck för om inte en viss politisk ideologi? En ideologi som säger att människan alltid ser på världen på det sätt som gynnar henne själv.
Och det är här någonstans som jag blir lätt förtvivlad. För om den politiska diskussionen förs på detta sätt har ju en viss politik redan vunnit. Då finns ju ingen väg ut.
Ledarsidorna fyller i; deras analyser säger att det parti som vill vinna valet i höst måste vinna medelklassens röster. Och medelklassens röster vinner man genom att föra en politik som gynnar medelklassen.
Psykologiseringen, det du säger säger du bara för att försvara din egen position, och den politiska analysen, varje klass röstar bara för att gynna sina egna intressen, åstadkommer samma sak: de förändrar tanken på vad det politiska överhuvudtaget är. Det politiska blir inte längre en dröm om ett visst samhälle, utan en dröm om min egen plats i ett visst samhälle. Utrymmet där politik är att vilja någonting inte för min skull utan för din krymper.
Då är det inte längre om en gemensam framtid som vi drömmer; inte längre på olika tankar om hur en gemensam värld bör se ut som vi röstar. Då handlar allt om mig. Om den verkligen lilla människa som i så fall är jag.
Visar 1-10 av 15. Per sida:
Väl skrivet. En fröjd att läsa.
claes, 15:49, 23 oktober 2009. Anmäl
Vi har alla ett intresse av att samhället fungerar, att inte bara vi själva mår bra utan att andra också gör det. När ett samhälle inte fungerar är det oftast de sämst bemedlade, de outbildade, de med sjukdomar som far mest illa. Flertalet av de sämst bemedlade hör hemma bland vanligt folk. Vi kan vara oerhört tacksamma över att det finns personer som NB, som kritiskt granskar samhället från utgångspunkten hur det begränsar den vanliga människans frihet, och vad som begränsar diskussionen om hur samhället kan utvecklas till det bättre.
CW5, 10:43, 23 oktober 2009. Anmäl
Mycket bra, Nina Björk.
Annika Bryn, 20:45, 22 oktober 2009. Anmäl
Men redan liksom... har du kommit till den slutsatsen nu? Att allt kan återföras på individens särintressen? Det faktum att kulturelitister så envist blundat för detta är precis som du beskriver Nina. Det beror på deras (era) egna särintressen och identiserande av sig själva som grupp. Ni riktar blicken snett nedåt på "medelklassen" för att själva kunna identifiera er som något annat och mer idealiserande. och det är just i den handlingen ni (du?) bevisar din inledande tes. Detta är något som "vanliga" människor, i brist på tid för överdriven problematisering, redan helt rationellt kommit fram till. Därav det envisa bortviftandet av den där handen som försöker klappa mig (oss..?) på huvudet och förstöra min medelklassfrisyr.
JOcke, 09:42, 21 oktober 2009. Anmäl
Tom Croker, tror du på fullt allvar att Nina Björk inte har ett vardagsliv som hon OCKSÅ bryr sig om? (Jag håller med om att det inte är roligt när någon gör sig till självutnämnd företrädare för en given grupp, men just här är det inte riktigt det Nina Björk gör. Hon redovisar en trend på landets ledarsidor om vilken sorts politisk retorik som just nu är "inne".) Jag tror att det är fullt möjligt att vara både ideologisk visionär och en helt vanlig människa som sitter i soffan och fiser. Jag skulle till och med säga att de flesta är just så vanliga, vilka akademiska titlar de än har. Och blir man nu så hjärtinnerligen provocerad av vad landets kulturskribenter fabricerar, så vill jag påminna om att det är helt frivilligt att läsa kultursidorna. Jag efterlyser ett samhälle där man, istället för att klaga på kulturskribenter, faktiskt SJÄLV försöker bli lite klokare. Det går utmärkt att både läsa Kafka och kolla på Idol, jag skulle till och med säga att det är bra att göra bägge delarn
SaraK, 09:25, 21 oktober 2009. Anmäl
Heja Nina Björk! Jag älskar allt du skriver och håller precis med dig - du får mig att drömma om att det kanske ändå är möjligt att skapa en gemenskap, i framtiden och efter mycket om och men...
sara, 22:38, 20 oktober 2009. Anmäl
Nina Björk tillhör mina favoritskribenter men nu ställer jag mig ändå lite frågande. 'Ett vanligt fel som du nu också gör dig skyldig till, Nina, är att tro att det måste vara antingen så eller så. Ja eller nej? Svart eller vitt?Men människorna, livet och verkligheten är ju så mycket mer komplicerad än så. Nog kan man väl ha många olika skäl till att bete sig som man gör, en del av dem kanske inte ens är medvetna.... Och ibland kan man ju vara taktiskt också och säga något som man egentligen inte menar bara för att uppnå något särskilt - säkert beter sig många politiker och även ledarskribenter på det viset..... Men visst är det bra att vara rak och ärlig!
Marie, 17:41, 20 oktober 2009. Anmäl
Jenny B. Att kalla Nina Björks tänkande/seende mycket begränsat är att ställa oehörda krav på det egna tänkandet. Men det är klart när man tillhör dem som då i motsats till Nina tydligen förstår är det väl inget problem......
Man kan dela eller motsäga Ninas åsikter i fördelnings och jämlikhetsfrågor men att påstå att hon har ett mycket begränsat tänkande, ja herregud. Det är väl snarare så att det är en mycket begränsad del av vårt folk som överhuvudtaget har något begrepp om vilken tankevärld hon de senaste åren har gått in i. Jag gläds åt den nit var med hon söker ett språk för att uttrycka denna värld och att hon låter oss ta del av hennes resa.
Det är inte den som "inte förstår" som är enfaldige.....
JK, 16:36, 20 oktober 2009. Anmäl
Iggz, Jenny B. Det verkar på era kommentarer som att NB har berört någonting mycket viktigt, som berör er starkt, men som ni har svårt att greppa, och därför bara kan slänga ur er nedlåtande nonsens. Vad vill ni egentligen? Uttryck en åsikt om samhället, kom med ett sakligt argument om ni har något.
CW5, 09:16, 20 oktober 2009. Anmäl
Får ni inte ont i ögonbrynen av all oro ni känner för oss i medelklassen ni på DN-kultur? Jag tycker att Tomas Ledin är rätt kass men jag pussar på min piffiga fru så ofta jag kommer åt och ibland har jag en ljusgul lammullströja till blå jeans och RM Willims boots. Och så kör jag SAAB 95 Sportcombi. Jag njuter ifjällen, i skärgården och har kul på jobbet, jag är rätt vanlig. Testa Nina, det är rätt skönt att bry sig om den lilla världen först. Det gör att du liksom har något att ta spjärn mot när du vill göra något ute i den stora världen. Try it, you might like it!
Tom Croker, 00:22, 20 oktober 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
