Adventstider. Gåvotider. Har vi varit snälla? Hur vill vi vara snälla?
Får ett brev från Unicef, med hänvisning till deras hemsida. ”Här köper du kort, leksaker och presenter till familj och vänner. Var med och kämpa för barns rättigheter över hela världen.” Jag kan bland annat kämpa för barns rättigheter genom att köpa en bricka med djurmotiv i begränsad upplaga, designad av Ingela P Arrhenius för 250 kronor.
Och varför inte? Jag skulle kunna servera mina barns födelsedagsfrukostar på den där brickan och veta att samtidigt som den här ungen, min unge, får femton tusen presenter har jag kanske bidragit med ett glas rent vatten till någon annan unge i världen. Det måste ju vara bättre än att köpa en bricka på Åhléns, där jag bara bidrar till någon stor aktieägares champagne.
Ändå bara sorg i mig när jag kryssar i rutan för Ingela P Arrhenius bricka. Det där krysset jag sätter där, i den tomma rutan, blir som en bekräftelse av det jag redan vet: välgörenhet kommer alltid för sent. Välgörenhet bevisar att katastrofen redan är ett faktum. Med Slavoj Žižeks ord: ”Välgörenhet är den humana mask som döljer den ekonomiska exploateringens ansikte.”
Jag sätter ett kryss. Jag signerar min egen position i världen. Jag är rik. Jag har köpkraft.
Jag sätter ett kryss. Jag signerar min egen politiska roll i världen. Jag är en mäktig konsument. Jag bör utnyttja detta privilegium för att kompensera det som det globala ekonomiska systemet inte har råd att ta hänsyn till: den som har behov men inga pengar kan tyvärr inte få sina behov tillfredsställda.
Sorry, det kallas marknadsekonomi. Denna advent som alla andra adventer. Men jag har pengar och jag kan få vad jag vill ha av nästan allt som går att köpa. Jag köper en bricka. Jag köper min politiska roll i den globala ekonomin. Jag köper mitt julvita samvete.
Och på det kan jag sedan lägga femton tusen presenter och ställa ett glas med nypressad apelsinjuice. Barnens ögon skola tindra och mina egna tåras av att världen är given och i den fakticiteten är min egen snällhet, min egen hjälplöshet, redan inskriven. Ingen lär bli mättare om jag avstår från att tjäna barns rättigheter genom att i väntans tider köpa en bricka. Ingen lär bli mättare av att jag avstår från att kompensera ett globalt system som är en katastrof för så många människor.