Kommentaren
Nina Björk: "Med ständigt högt tempo blir krisen vardagsmat."
Publicerat 2009-04-14 08:34
Fortsätt springa!
Kommentaren
- Fler kommentarer
- Ola Larsmo: Framtiden är här. Ipad är en mördarpryl – men har den radio?
- Sverker Lenas: Närig kulturpolitik. Sektorn där arbetslinjen havererar.
- Åsa Beckman: Finfint och fulfult. Debatten om kritiken är för gaggig.
- Per Landin: Vidga perspektivet. Man måste få kritisera modern konst.
- Bo Madestrand: Välj dina vänner. Man kan inte lita på någon på Facebook.
- Maria Schottenius: Hejdå, mansgrisar! Genikulten är romantisk och alkoholrelaterad
- Johanna Paulsson: Rymd och ras. Sf-genren har kört fast i koloniala fantasier.
- Pontus Dahlman: Bloggen kan inte ersätta papperskritiken
- Göran Greider. Tidskriftsfajt. Bråket mellan Arena och Tvärdrag friskar upp.
- Leif Zern: Logepladder på lägsta nivå. Bengt Jahnsson borde få vila i frid.
- Niklas Wahllöf: Det vi får se är våra bilder av Afrika – inte afrikanska.
- Sverker Lenas: Världens just nu mest sedda film förmedlar misstro till systemet. Vad säger det?
- Mårten Blomkvist: Goda män. Bröderna Coen blottar USA:s dolda antisemitism.
- Thomas Anderberg: Skryt lönar sig. Kända författare lär sig av Andy Warhol.
- Dan Jönsson: Var svinet en anka? FN blev snuvat av läkemedelsindustrin.
- Magnus Linton: Alla som inte tycker som USA är terrorister
- Ola Larsmo: Amnesty ser mörkt på människorätten
- Maria Schottenius: 00-talet blev decenniet då världen vällde in
- Kors! Barbro Hedvall om en modedetalj som gjort comeback
- Cecilia Schwartz: Silvio Berlusconi stärker sin position efter attacken
- Bo Madestrand: Varför stoppades tillbyggnaden av Stadsbiblioteket?
- Mikael Löfgren: Klimatmötet ur indiskt perspektiv
- Andreas Malm: Trots brandhotet sover de rika länderna
- Ingegärd Waaranperä: De fria teatrarna får slåss om småpengar
- Dan Jönsson: Tyst jubel. EU:s förslag om en straffskatt har sprängkraft.
- Thomas Anderberg: Stöd musikerna
- Torbjörn Elensky: Ord och brott. Litteraturen är full av horkarlar, lögnare och knarkare.
- Mårten Blomkvist: Stort blir större
- Maria Schottenius: "Elakheten är en kraft att räkna med"
- Vänsterns idétorka. Socialdemokratin borde ha öppet mål.
- Birgitta Rubin: Varför bluffade Pontus Hultén?
- Stefan Jonsson: Stora ord. Att jobba med medier är inte att vara journalist.
- Lars Linder: Reporter eller debattör? Tamas raseri skymmer ämnet.
- Malin Ullgren: Pinsam fest. Bara kungen kan stoppa det kitschiga jippot.
- Nina Björk: Köp och glöm. Kan vi verkligen konsumera bort orättvisan?
- Torbjörn Elensky: Kinesisk kolonialism. Afrika har blivit Kinas bakgård.
- Lars Linder: I skottlinjen. Det har blivit allt farligare att arbeta som journalist.
- Sverker Lenas: Kultur som motnatur. Våra naturberättelser måste avgiftas.
- Magnus Linton: Våldets Colombia. Sverige gör rätt i att stoppa sitt bistånd.
- Karolina Ramqvist: Barnförbjuden barnfilm. Olika åldersgränser för pojkar och flickor.
- Kajsa Ekis Ekman: Vinklat om Venezuela. De svenska medierna missar allt.
- Ola Larsmo: Det bruna arvet. Centern borde sopa rent framför sin egen dörr.
- Torbjörn Elensky: Avslöja rasisterna. Mobben i Vellinge har inget folkligt stöd.
- Per Jönsson: Nej till kapitalism. Världens folk har röstat om marknaden.
- Per Landin: Jorden de miste. Kanske är adeln bäst lämpad att förvalta sina gods?
- Per Landin: Folkets seger. De kuvade östtyskarna visade enormt mod.
- Malin Ullgren: Det luktar skämt. Vänsterns satirbloggar blir allt verkligare.
- Martin Nyström: "Arkitekturen speglar operans betydelse."
- Sverker Lenas: Köp och släng. Teatern blir allt mer miljömedveten.
- Torbjörn Elensky: I samtidens rumpa. Populärkulturen dissar finansens bonusar.
ÅH nej! Clownfisken Marvin i Disneys film ”Hitta Nemo” tappar cyklopet! Och på cyklopet står adressen till den tandläkare i Sydney som fångat hans lille son. Djupt nere på en plats dit solljus aldrig tränger ligger nu hans enda länk till sonen. Kris!
Då dyker Doris upp. Inte en fisk att lita på i alla lägen, men med ett råd för den stund när man är utom sig, förtvivlad, rubbad från sitt vanliga sammanhang. ”Fortsätt simma, fortsätt simma!” säger hon.
”Fortsätt springa, fortsätt springa!”, skriver Linda Skugge i en krönika i Svenska Dagbladets näringslivsbilaga. ”Fortsätt springa, fortsätt springa!”, skriver Linda Skugge på sin blogg. Varför? Är det någon som har tappat sitt cyklop, är det någon som är utom sig?
Nej, det är någon som är entreprenör. Och entreprenörer är det gäng som aldrig slutar springa. ”Vi har något i blodet som gör att vi aldrig sitter stilla”, förklarar hon, ”och vi söker oss till varandra som magneter”. Den springande entreprenören vädrar, likt vargar, sina artfränder på långt håll. Han eller hon känner ”direkt vilka som har det och vilka som är vanliga löntagare”.
Betyder Doris ord om att fortsätta simma och Skugges ord om att fortsätta springa samma sak? Nej, det finns en avgörande skillnad. Att Doris behövde uppmana sin medfisk till något som egentligen är naturligt för honom berodde ju på att han var i personlig kris. Det var krisen som alstrade uppmaningen till en varelse som annars riskerade sluta göra det som är vardagligt och normalt för honom.
Om Doris ord om att fortsätta simma var en uppmaning att använda habitus, den kroppsliga vanan, för att hantera kriser så är Skugges uppmaning att fortsätta springa uttryck för en vilja att låta språngmarschen bli habitus, bli det vardagliga, det normala.
Den uppmaningen är hon inte ensam om. Regeringen vill att kulturarbetare ska bli entreprenörer. Att skolelever ska bli entreprenörer. Att arbetslösa ska bli entreprenörer. Att hela världen ska fortsätta springa.
Att simma är vad som kommer naturligt för fiskar, det är deras vardagliga fiskighet. Att springa är ett slags kristillstånd hos människan, något hon tar till när hon snabbt måste komma bort från eller fram till något. Till en människa i kris, en människa som inte längre finner någon mening i sin vardag, kan man säga ”fortsätt gå”. Säger man ”fortsätt springa” säger man samtidigt ”din kris är konstant”.
Visar 1 av 1. Per sida:
En institutionaliserad form av masochism, ja. Och att språngmarschen är konstant beror på att den inte avgör något. Den är lika betydelselös som meritokratin är simulerad. På samma sätt som Skugge är simulerad - är det någon som tror att hon verkligen finns?
Roland, 09:09, 14 april 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
