Rent partipolitiskt var EU-valet ingen rysare, hur mycket de olika partiledarna än försöker trolla fram små segerduvor ur innerfickan. Alliansens procent stannar i skrivande stund på 42,6 mot vänsterblockets 41,4. En procentenhets skillnad är en mycket bräcklig grund att bygga ideologiska luftslott på.
De stora förlorarna är Vänsterpartiet, som tappat många väljare till både Miljöpartiet och – förutsägbart – Fi. Räknar man in Fi i vänsterblocket blir deras resultat i stället 43,6. Trafiken över blockgränsen är helt enkelt minimal.
Få av de traditionella partierna har något att mysa över. Det har däremot jokern Piratpartiet. De lyckades inte bara muta in ett hörn som övriga politiker lämnat tomt utan också mobilisera väljare som annars stannat hemma. Och det är här som alla partier från vänster till höger gör mycket, mycket klokt i att rensa hörselgångarna en smula. För det är i den digitala sektorn som alltmer av politikens stora frågor ställs.
Jag hör redan motargumenten: Skolan! Sjukvården! Jämställdheten! Den växande klyftan mellan stad och land! Men tänk i en sekund och du ser hur just de frågorna rör sådant där digitaliseringen spelar en allt större roll.
Åtminstone sedan 2006, då Laila Freivalds som första svenska minister fick avgå på en internetfråga, borde de olika partierna ha tagit itu med arbetet på att göra IT-strategierna till kärnfrågor. Men talande nog har det varken skett i Sverige eller i EU som helhet (där flera svenska parlamentariker dock visat handlingskraft i sådana frågor). Och frånvaron av långsiktiga perspektiv är hur oroväckande som helst: det är nu framtidens internet byggs i Europa, och det är nu vi ska avgöra på vems villkor, vem som ska äga det, vems behov det ska rymma: De enskilda medborgarnas? De stora medieföretagens och säkerhetstjänsternas?
Jag röstade inte på Piratpartiet och har svårt att få ordning på deras program. Nu är det upp till bevis för deras del: Är man ett enfrågeparti för nedladdare eller kan man ställa de avgörande digitala, politiska frågorna? Men det avgörande som skedde i detta val var att just de frågorna äntligen tog plats på den politiska scenens mitt. Det handlar om så mycket mer än fildelning. För den som inte ser att grundläggande demokratifrågor i dag stavas som Ipred och FRA och döljer sig bakom råttgrå begrepp som Datalagringsdirektiv har varit på en annan planet de senaste åren.