Själva annonsen såg ut som om den vore införd av Nordkoreas ambassad. Men avsändare är inte Kim Jong Il utan en helt annan sorts makthavare: det allestädes närvarande Google. På högtravande advokatiska framfördes i onsdagens tidning att den som eventuellt hade några upphovsrättskrav på texter publicerade i USA och inte ville att dessa texter skulle ingå i Googles digitala bibliotek "Google book Search" genast skulle säga ifrån - eller finna sig i saken för alltid.
Det gick att läsa texten som att Google skulle kunna ta över upphovsrätten till texter utgivna också i Sverige. Så illa var det emellertid inte. Bakom annonsen finns ett domslut från i höstas där USA:s författarförbund, Authors Guild, stämt Google för intrång i upphovsrätten. Detta sedan Google i sitt otroligt ambitiösa projekt skannat in inte bara böcker vars upphovsrätt gått ut, utan även sådana som bara gått ur tryck. I dag finns hela sju miljoner böcker i systemet - tillgängliga över Internet. Google tjänar pengar på saken genom annonser.
Som litteraturhistorikern Robert Darnton skriver i senaste New York Review of Books är detta Upplysningens utopiska bildningsprojekt förverkligat: all kunskap tillgänglig för alla, överallt. Men, tillägger han, som alla utopier har det också en baksida: vem kontrollerar och äger dessa mängder av information?
Ingen vill stoppa Googles projekt. Men vad händer, upphovsrättsligt, med de böcker man lägger ut? Domen är på 134 sidor och inte heller Darnton säger sig förstå den. Att Google betalar ett engångsbelopp på 125 miljoner dollar skulle visa på att man inte anser sig äga upphovsrätten.
Men underligt nog, skriver Darnton, är det just domslutet som ger Google en sorts monopol. Eftersom de nu tillgängliggör böckerna på vissa villkor är frågan hur det går med den fria tillgängligheten. Nu ser det ut som om användarna kommer att få betala en licens - och Google åtar sig att ställa en "olåst" läsardator i varje folkbibliotek i hela USA. Vad projektet får för konsekvenser utanför USA är knappast klart.
Som Darnton ser det är domslutet inget mindre än en vändpunkt i informationssamhällets historia. Googles avsikter är kanske renhåriga, men en sorts monopol har de fått, kanske utan att vilja det. Och som Darnton skriver, med besk ironi: den här sortens initiativ ska komma från stater och universitet om allmännyttan ska garanteras. Men medan kulturpolitikerna sov var Google vaket - och fick mer makt än de bad om.