Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Krönikor

Om inte Facebook följer lagen kommer någon att skärpa den

Krönika. Nyligen rapporterade brittiska BBC om paret Neil och Katie Ivall, vars dotter häromåret utsattes för sexuella övergrepp på nätet. Genom att registrera falska profiler har de därefter börjat söka upp och skaffa tillträde till stängda kretsar på nätet, skapade och använda av män som är sexuellt intresserade av barn.

För BBC:s reporter kunde de nu vittna om slutna grupper på världens största och mest älskade sociala nätverk, Facebook, som ska ha använts för att dela och kommentera till synes oskyldiga bilder på barn, stulna från mediesajter, klädkataloger och bloggar.

Paret berättade om en grupp med namnet ”Cute teen schoolies” som ska ha innehållit ett foto av en flicka i tioårsåldern med texten ”yum yum”, och om en annan med namnet ”We love schoolgirlz”. Neil och Katie Ivall anmälde grupperna till Facebook, men fick tillbaka det sedvanliga standardsvaret att innehållet inte kunde anses bryta mot företagets ”gemenskapsregler”. Bilderna och grupperna blev kvar. Den engelska motsvarigheten till barnombudsmannen säger till BBC att hon är ”chockad”.

Återigen slås man av den groteska kontrasten. Den arrogans som Facebook uppvisar inför yttranden som innehåller allvarliga kränkningar och hot om våld står i skriande kontrast till den inkvisitoriska iver med vilken företaget kastar sig över påstått sedlighetssårande bildmaterial – senast i veckan bannlystes ett verk av den belgiska popkonstnären Evelyne Axell, föreställande en kvinna som äter en glasstrut. Så ser det ut när skenhelig amerikansk företagsmoral tillåts sätta en ny universell publicistisk standard.

När den svenska tryckfrihetsförordningen – världens första i sitt slag – infördes 1766 ledde det till en explosion av nya skrifter och pamfletter. Den intensifierade debatten fick direkt återverkningar på politiken och samhällsklimatet: gamla maktordningar rubbades, nya växte fram. ”Det obehag många kände var inte olikt det som många upplever i dag inför tonläge och kränkningar på nätet”, skrev nyligen historikern Jonas Nordin (DN 1/12 2015).

Denna utveckling avbröts av Gustav III:s statskupp 1772, då den nya tryckfrihetsförordningen i praktiken avskaffades och opinionsbildningen snörptes. Det skäl som Gustav III angav var just kränkningarna av enskilda.

Det är därför som dagens debatt om hoten och hatet på Facebook – senast DN Kulturs nya serie ”Hoten och yttrandefriheten” – är så betydelsefull. Det fria ordet befinner sig alltid i konflikt med myndigheternas vilja att kontrollera det. Och ju färre anledningar dagens ”Gustav III” ges att ingripa mot den fria åsiktsbildningen på de nya plattformarna, desto bättre.

Det är också därför det är så viktigt att de stora nätföretag som i dag hanterar en växande del av det offentliga samtalet börjar ta sitt eget ansvar – något liknande den självsanering som de svenska medierna sedan länge bedriver inom ramen för det pressetiska systemet. Om nätjättarna fortsätter att nonchalera de (lag-)vidriga hot om mord och grovt sexuellt våld som i dag tillåts grassera på deras plattformar, då kommer hårdföra ingripanden från lagstiftaren att komma som ett gammaldags brev på posten. I förlängningen drabbar det oss alla.

I slutet av förra året reagerade exempelvis den tyska regeringen starkt mot att Facebook tillät inlägg att stå kvar med grova rasistiska hot och trakasserier. En åklagare inledde en utredning mot en av företagets högsta chefer i Europa, varpå Facebook, Google och Twitter lovade den tyska regeringen att börja ta bort de aktuella inläggen inom ett dygn.

Detta är givetvis utmärkt. Mindre utmärkt är att det krävdes en politisk intervention för att nätjättarna skulle överge sin oanständiga passivitet och agera. I grunden är ju saken mycket enkel. Facebook och de andra nätföretagen måste börja följa både sina egna regelsystem och det omgivande samhällets lagar – innan någon får för sig att skärpa dem.

Vad gäller det brittiska paret Ivalls upptäckter bad BBC om en intervju med en ansvarig på Facebook för att ställa frågor om hur företaget såg på de slutna grupperna med misstänkt barnpornografi. Till svar fick de en floskel av en pr-person. Någon intervju blev det inte.

Läs mer. Björn Wiman
Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.