Jag läser Nick Caves nya roman. Eller jag lyssnar på författaren som läser sin nya roman. Eller jag tittar på Nick Cave som framför ett stycke ur nya romanen med en snygg filmprojektion i bakgrunden.
”The death of Bunny Munro” är nerladdad på min iPod med pekskärm. Beroende på var jag befinner mig – på tåget, på cykel eller hemma – väljer jag det medium som passar mig bäst. Till uppläsningen finns specialkomponerad musik av Nick Cave och Mark Ellis, på pekskärmens virtuella boksidor ligger elva videoklipp med författaren inlagda på rätt ställe. Ibland kan jag varken läsa, lyssna eller titta för batteriet har tagit slut.
Den här applikationen – som kostar 189 kronor – är en del av lanseringen av Nick Caves nya roman. Förlaget ville se vad en digital version av en bok kan innebära; i det här fallet en multimediaprodukt med egenskaper som att byta sidformat från stående till liggande med en lätt skakning på spelaren (fungerar så där på en cykel).
Utgåvan är också en offensiv i det stora plattformskriget. Sedan något halvår tillbaka är frågan inte längre huruvida vi kommer att läsa e-böcker, utan på vad vi läser dem. När e-böckerna blir tillgängliga i flera format och både mp3-spelare och mobiltelefonerna får större skärmar blir en digital läsplatta inte lika attraktiv. Att miljontals människor redan har mobiler med stora skärmar hjälper till. En brittisk förläggare kommenterar i en artikel i Guardian: ”Jag vore galen om jag valde att ignorera det.”
Ytterligare ett tecken är att tre svenska förlag – Ordfront, Atlas och Norstedts – i december publicerar några hundra e-böcker som applikationer till Apples iPhone. Ordfronts förlagschef Pelle Andersson säger till branschtidningen Svensk bokhandel att ”det är den enda masspridda läsplattan som finns i Sverige just nu”.
Samtidigt är Nick Cave en önskedröm i sammanhanget. Ingen annan författare kan framföra sin text som han gör. Få skriver egen musik till sina romaner. Ändå ger utgåvan en föraning om framtiden. Pekskärmen är en utmaning för barnböcker och grafiska romaner – steget mellan illustration och animation har blivit kortare.
Framför allt lämnar formatet utrymme för extramaterial. När jag skrollat fram de sista raderna i ”Bunny Munros död” hade jag gärna sett på en dokumentär med Nick Cave. Snart kommer kommenterade versioner och slaskkapitel med bortredigerade sidor. Vänta bara.
Se även Nils Hanssons recension av Nick Caves framträdande i Stockholm på sid 7.