Östanvinden hade fört oss från Villinge på halvannan timme på lördagen och vi lämnade av vår norska väninna med segelbåten på Dalarö vid lunch. Vi åt glass i solen och lovade besöka henne i Oslo i augusti. Tre timmar senare hade vi kryssat åter över Jungfrufjärden och anslutit till vänner i en vik. Dagen var nästan moln- och mediefri, men framemot kvällen sipprade nyheten fram mellan fritidsbåtarna på Mörtö-Bunsö. Någon i vår grupp hade hört om något skottdrama på ett norskt sommarläger.

Men det dröjde till morgonen efter en blåsig natt innan jag via Aftonbladet och dess krönikör Wolfgang Hansson fick en snabb analys av händelserna och deras omfattning. ”Norge har fått sitt eget 11 september” proklamerades i artikeln, som också i rask takt nämnde islamistiskt dåd, al-Qaida och talibanerna i Afghanistan.

Jo, kvällstidningarna brukar vara som bäst vid stora katastrofer, pumpande information minut för minut. Men trängtan efter att vara snabbast kan också leda till att man publicerar analyser som blixtsnabbt blir hopplöst, löjligt ålderstigna.

Terrorattacker som denna framkallar raskt våra vanliga skräckbilder där de andra instinktivt utses till syndabockar. Fram till att motsatsen bevisas är muslimerna per automatik skyldiga. Men nu var det alltså terror av blåögt, norskt, kulturkonservativt snitt. Sådana katastrofer görs gärna till scenografi för våra välkända inrikespolitiska bjäbbiga strider. Ändå tycker jag att det är uppenbart att medieflödet har skiftat skepnad. För efter Utøya visades vilken kraft att skapa kunskap som kan genereras genom kombinationen av traditionella och sociala medier. Gammelmediernas nätupplagor gav ett aktuellt nyhetsflöde med officiella och verifierade kommentarer och uppgifter, pappersmedierna gav fördjupning och närvaro, och från de sociala medierna strömmade länkar, tips och kommentarer, samt verktyg för analys. Sociala medier-koryféen Emanuel Karlsten lät till exempel tolka massmördarens ideologiska manifest genom att köra det i nätprogrammet Wordle. Då framkom en bild av de vanligaste orden i manifestet fördelade efter förekomst. ”Muslim, European, Europe, Islamic” – det var de ord mördarens världsbild kretsade kring.

För något år sedan stod gammelmedierna för rapporteringen, medan de sociala medierna användes för hätsk argumentation. I dag har mediernas samverkan gjort det möjligt att förstå och veta mer om massmordens komplexa upphov.

Vi har inte bara fått lära oss vilken enorm fysisk sprängkraft som kan komma från något så trivialt som vanligt grönsaksgödsel. Utan än viktigare, att bakom en hatisk massmördare det inte behöver finnas vare sig en rabiat högerextremist eller ett islamistiskt bombskägg – utan en åsiktsmässigt hyfsat välpolerad och intellektuellt sammanhållen kulturkonservativ. En ung man som också skriftligen uttryckte skuldkänslor för att ha laddat ner filmer i strid med upphovsrättslagen.

Det gränslösa hatet har ingen specifik religion eller ideologi. Men talar ofta genom språkets mest högstämda ord.