Kommentaren

Per Jönsson: Afghansk kanonmat. Slagfältets matematik knäcker stormakterna.

Publicerat 2009-09-23 06:00

3 kommentarer
0 Bloggar

Kommentaren

Hur kan det komma sig att rebellerna i Afghanistan, ett land med blott drygt 30 miljoner invånare och etniskt svårt splittrat, kan hålla stånd mot supermakten USA och Nato? Eller rent av lyckas kasta ut inkräktarna, så som afghanerna gjorde med Sovjet efter nio års blodigt upprorskrig på 1980-talet?

Religiös kampvilja i ett heligt krig, jihad, mot de otrogna? Om någon så är det ju mulla Omars talibaner som har torgfört sig som de mest konsekventa och hängivna gudskrigarna i hela regionen.

Nej, afghanernas fenomenala förmåga att göra livet surt för ockuperande stormakter beror på att Afghanistan alltid har ett ofantligt överskott av unga män som är beredda att offra sitt liv.

Det menar den tyske sociologen och ekonomen Gunnar Heinsohn som också är chef för Raphael Lemkin-institutet vid Bremens universitet, Europas första centrum för komparativ forskning om folkmord.

Här samverkar två omständigheter. Dels de högre födelsetalen i Afghanistan: medan afghanska kvinnor i genomsnitt får tre till fyra söner så får i dag västliga mödrar i genomsnitt blott en son. Det innebär att även om en afghansk familj förlorar två söner på slagfältet så återstår en eller två som kan föra familjens liv och traditioner vidare.

Dels en annorlunda familjedynamik i Afghanistan än i västvärlden. Blott äldste sonen i en afghansk familj ärver familjens egendom. Yngre söner har svårt att finna en plats i samhället och kan lätt rekryteras av militanta grupper.

I dag finns det över fyra miljoner afghanska män i åldrarna 15 till 29 år. Räknar man bort de äldsta sönerna så återstår två och en halv miljon unga män som potentiellt kan rekryteras till kamp mot ockupanterna. Därtill kommer nära sju miljoner afghanska pojkar som vart efter åren går kan fylla på flödet av gerillakrigare.

För amerikanska och andra västliga militära styrkor är skydd av de egna soldaterna den i praktiken främsta stridsuppgiften. För afghanska gerillastyrkor är det alltid möjligt att rekrytera fler och fler unga krigare när några eller många faller.

Med den matematiken hjälper inte aldrig så överlägsen militär teknologi. Det tvingades den brittiska kolonialmakten inse efter tre blodiga krig i Afghanistan. Liksom Sovjetunionen. Och nu kanske också USA och vi andra i väst som tanklöst trampat in i den afghanska verkligheten.

Per Jönsson

per.jonsson@dn.se

Läs mer: Henrik Berggren: ”Hotat filmprojekt. Snälla kulturministern, gör något!”

Kommentarer(3)

Visar 1-3 av 3. Per sida:

Det här är i hög grad tänkvärda aspekter på afghanistanfrågan. Men detta med alla dessa unga rekryterbara män gäller för många andra platser också.
Verkligt avgörande, kanske samman med annat men största enskilda orsak, är topografin - att Afghanistan är ett enda bergs- och klipplandskap. Det är hopplöst även för den starkaste att få fram tillräckliga truppkoncentrationer för att avgöra maktfrågan.
Kausaliteten är i själva verket omvänd - Afghanistan är det som blev över när hela resten av Centralasien blev någotsånär fungerande centralstyrda nationalstater. Över blev det på grund av den militärtopografiska omöjligheten.

Santillana, 21:50, 25 september 2009. Anmäl

Skälen till varför Afghanistan insattsen är dömd att misslyckas är många, överskottet på potentiella rekryter är ett av många. Andra skäl är: den korrupta Karxai regimen som valfuskar, de många civila dödsoffren som dödas av NATO, Traditionen av motstånd mot okupanter oavsett vad de säger sig vilja tillföra, ohindrad opium odling och det faktum att det gått (snart) 8 år och ingen förbättring har skett av säkerheten i landet.

Karlsson, 11:16, 25 september 2009. Anmäl

Vad har svenska soldater i Afganistan att göra? De gör varken till eller ifrån i landet. Förmodligen är det hela en gest som man hoppas kunna ge utrikespolitiska fördelar. En annan tänkbar förklaring är att man vill blanda bort korten i samband med att Sverige gjorts försvarslöst i närområdet. För det kan väl inte denna gång vara frågan om ogenomtänkt svensk snällism?

Frågvis, 18:27, 23 september 2009. Anmäl