Kommentaren
Sverker Sörlin: Prickfri ekonomi. Elinor Ostrom bevisar rättvisans värde.
Publicerat 2009-10-14 06:00
Kommentaren
- Fler kommentarer
- Ola Larsmo: Framtiden är här. Ipad är en mördarpryl – men har den radio?
- Sverker Lenas: Närig kulturpolitik. Sektorn där arbetslinjen havererar.
- Åsa Beckman: Finfint och fulfult. Debatten om kritiken är för gaggig.
- Per Landin: Vidga perspektivet. Man måste få kritisera modern konst.
- Bo Madestrand: Välj dina vänner. Man kan inte lita på någon på Facebook.
- Maria Schottenius: Hejdå, mansgrisar! Genikulten är romantisk och alkoholrelaterad
- Johanna Paulsson: Rymd och ras. Sf-genren har kört fast i koloniala fantasier.
- Pontus Dahlman: Bloggen kan inte ersätta papperskritiken
- Göran Greider. Tidskriftsfajt. Bråket mellan Arena och Tvärdrag friskar upp.
- Leif Zern: Logepladder på lägsta nivå. Bengt Jahnsson borde få vila i frid.
- Niklas Wahllöf: Det vi får se är våra bilder av Afrika – inte afrikanska.
- Sverker Lenas: Världens just nu mest sedda film förmedlar misstro till systemet. Vad säger det?
- Mårten Blomkvist: Goda män. Bröderna Coen blottar USA:s dolda antisemitism.
- Thomas Anderberg: Skryt lönar sig. Kända författare lär sig av Andy Warhol.
- Dan Jönsson: Var svinet en anka? FN blev snuvat av läkemedelsindustrin.
- Magnus Linton: Alla som inte tycker som USA är terrorister
- Ola Larsmo: Amnesty ser mörkt på människorätten
- Maria Schottenius: 00-talet blev decenniet då världen vällde in
- Kors! Barbro Hedvall om en modedetalj som gjort comeback
- Cecilia Schwartz: Silvio Berlusconi stärker sin position efter attacken
- Bo Madestrand: Varför stoppades tillbyggnaden av Stadsbiblioteket?
- Mikael Löfgren: Klimatmötet ur indiskt perspektiv
- Andreas Malm: Trots brandhotet sover de rika länderna
- Ingegärd Waaranperä: De fria teatrarna får slåss om småpengar
- Dan Jönsson: Tyst jubel. EU:s förslag om en straffskatt har sprängkraft.
- Thomas Anderberg: Stöd musikerna
- Torbjörn Elensky: Ord och brott. Litteraturen är full av horkarlar, lögnare och knarkare.
- Mårten Blomkvist: Stort blir större
- Maria Schottenius: "Elakheten är en kraft att räkna med"
- Vänsterns idétorka. Socialdemokratin borde ha öppet mål.
- Birgitta Rubin: Varför bluffade Pontus Hultén?
- Stefan Jonsson: Stora ord. Att jobba med medier är inte att vara journalist.
- Lars Linder: Reporter eller debattör? Tamas raseri skymmer ämnet.
- Malin Ullgren: Pinsam fest. Bara kungen kan stoppa det kitschiga jippot.
- Nina Björk: Köp och glöm. Kan vi verkligen konsumera bort orättvisan?
- Torbjörn Elensky: Kinesisk kolonialism. Afrika har blivit Kinas bakgård.
- Lars Linder: I skottlinjen. Det har blivit allt farligare att arbeta som journalist.
- Sverker Lenas: Kultur som motnatur. Våra naturberättelser måste avgiftas.
- Magnus Linton: Våldets Colombia. Sverige gör rätt i att stoppa sitt bistånd.
- Karolina Ramqvist: Barnförbjuden barnfilm. Olika åldersgränser för pojkar och flickor.
- Kajsa Ekis Ekman: Vinklat om Venezuela. De svenska medierna missar allt.
- Ola Larsmo: Det bruna arvet. Centern borde sopa rent framför sin egen dörr.
- Torbjörn Elensky: Avslöja rasisterna. Mobben i Vellinge har inget folkligt stöd.
- Per Jönsson: Nej till kapitalism. Världens folk har röstat om marknaden.
- Per Landin: Jorden de miste. Kanske är adeln bäst lämpad att förvalta sina gods?
- Per Landin: Folkets seger. De kuvade östtyskarna visade enormt mod.
- Malin Ullgren: Det luktar skämt. Vänsterns satirbloggar blir allt verkligare.
- Martin Nyström: "Arkitekturen speglar operans betydelse."
- Sverker Lenas: Köp och släng. Teatern blir allt mer miljömedveten.
- Torbjörn Elensky: I samtidens rumpa. Populärkulturen dissar finansens bonusar.
I dag kan människor i hela världen säga: Vår hushållning är värd ett Nobelpris. Bönder i Nepal och Spanien, fårskötare i Schweiz, fiskare i Alanya i Turkiet, ja, även småbrukarna i Nordsveriges byar där man förde korna till fäbodarnas avlägsna beten. De är alla exempel på den teori om lokal förvaltning av gemensamma resurser som Elinor Ostrom fick sitt ekonomipris för.
Ostrom studerade först polis och andra offentliga tjänster i amerikanska städer och upptäckte att de presterade väldigt olika. Där gemensamt ansvar förekom fungerade det bättre, tvärtemot den vanliga idén om att individuellt ansvar var nödvändigt för att undvika lata ”fripassagerare”. Hon började undra om detta gällde för naturresurser och samlade på 80-talet med hjälp av sina forskarstudenter in flera tusen fallstudier från hela världen. Dessa studier hade utförts av antropologer, historiker och geografer, men ekonomer hade inte brytt sig om dem.
Ekonomer tydde sig hellre till ekologen Garrett Hardins idé om ”allmänningens tragedi”. En gemensam resurs överutnyttjas och förstörs om den inte ägs privat, ansåg Hardin, vilket gick väl ihop med läroböckerna och den gamla idén om människan som en egoistisk nyttomaximerare. Problemet var att det sällan fungerade på det viset.
Det riktigt intressanta uppkommer när Ostroms idéer börjar tillämpas i global skala. Då inser man att resursproblemen knappast kommer att lösas om inte de som har intresse i resurserna också får delta i förvaltningen av dem. Vad regeringarna nu måste göra med allas vår atmosfär i Köpenhamn påminner om vad bönderna i Valencia och Alicante under medeltiden insåg att de måste göra med det dyrbara vattnet: fördela det rättvist.
Detta pris visar att historisk erfarenhet överträffar alla teoretiska drömmar om människan. Jag skrev på denna sida i maj 2007 att Elinor Ostrom borde ha ekonomipriset också som en hyllning till Rachel Carson, författaren av ”Tyst vår” som då skulle ha fyllt hundra. Carson, Ostrom eller den kanadensiska ekonomen och planeraren Jane Jacobs, död 2006, är några av de många och länge förbisedda kvinnliga tänkare som beskrivit samhällsfenomen i mänsklig skala på en fattbar mänsklig prosa. De kan läsas av nästan vem som helst, och det är njutbart. För ekonomerna är det en stor seger och ännu ett tecken på att de vill tillbaka till den seriösa diskussionen.
Visar 1-9 av 9. Per sida:
>"nyliberalismen inte bara är vidrigt orättvis utan även ineffektiv."
Det behövs ingen Ostrom för att man ska förstå det.
upplys, 17:13, 20 oktober 2009. Anmäl
patrik blom: ingen enskild forskare visar det nej, men Ostroms livsgärning är bidragade bevis för slutatsen att nyliberalismen inte bara är vidrigt orättvis utan även ineffektiv. Inflytelserika nyliberaler som Johan Norberg och Stefan Fölster bedyrar ofta att deras ideologi inte bara ger dem personligen stora rikedomar utan att en del ska sippra ner till oss andra. Ostroms forskning visar att det inte stämmer, nyliberalismen gör de rika rika på de fattigastes bekostnad.
x, 16:21, 17 oktober 2009. Anmäl
patrik blom: ingen enskild forskare visar det nej, men Ostroms livsgärning är bidragade bevis för slutatsen att nyliberalismen inte bara är vidrigt orättvis utan även ineffektiv. Den nyliberala maktklicken, personer som Johan Norberg och Stefan Fölster, kan lugnt roffa åt sig stora rikedomar och därför kommer deras nyliberala propaganda att fortsätta, på de flestas och på de fattigastes bekostnad.
x, 14:05, 17 oktober 2009. Anmäl
"Där gemensamt ansvar förekom fungerade det bättre, tvärtemot den vanliga idén om att individuellt ansvar var nödvändigt för att undvika lata ”fripassagerare”." Gott, men varför är kylskåp i personalrummen vid universitetsinstitutioner biologiska högrisklaboratorier?
UL, 14:01, 17 oktober 2009. Anmäl
...och en som idag bör vara rätt så nöjd med sig själv är statsvetaren Bo Rothstein, kolla in Ostroms recension av hans senaste bok, börjar med: 'This book should be required reading for doctoral programs across the full array of the social sciences.... " se hela på http://www3.interscience.wiley.com/cgi-bin/fulltex t/119399784/PDFSTART?CRETRY=1&SRETRY=0
Nisse i Hökarängen, 23:49, 14 oktober 2009. Anmäl
Ligger mycket i vad Sverker säger, men han glömmer en sak, nämligen att de grupper som Ostrom studerat är små och mycket homogena där människor under lång tid kunnat bygga upp sociala relationer mellan varandra byggda på förtroende. Detta gäller inte i många andra sammanhang, t ex på den globala nivån eller på finansmarknader där det är många, heterogena och för varandra anonyma aktörer som måste samarbeta
Nisse i Hökarängen, 23:40, 14 oktober 2009. Anmäl
Borde inte alla jordens resurser fördelas rättvist mellan människorna , kanske också förvaltas gemensamt?
Frågvisa Anna, 21:08, 14 oktober 2009. Anmäl
Oj vad trött man blir av Sörlin. Ingen enskild forskare inom ekonomi och samhällsvetenkskap "bevisar" sådana saker som "rättvisans värde" - dessa vetenskaper fungerar inte så. Om Sörlin tidigare har föreslagit ett Nobelpris till Ostrom kan det bara bero på att han i Ostroms produktion tror sig uppfatta saker som inte står där
patrik blom, 20:17, 14 oktober 2009. Anmäl
Sverker Sörlin är verkligen en högerspöke i humanistiska kläder. Frågan är om han ens har läst Ostrom, vilket är tveksamt (SS är nämligen känd för att ta lätt på sakuppgifter och kännedom om källorna, hans tvåbandsverk håller än sverigerekordet i sakfel). Rättvisa, jämlik fördelning, lösningen på miljöfrågan går inte att förena med konsumtionssamhället, dessa teorier om "hushållning" är bara ornament, de syftar till att ta fokus från kärnproblemet: kapitalismen. Verkligt miljöengagemang är främmande för Sörlin, han trivs bra med att vara högerns humanistiska ansikte och få säga kloka plattityder.
Jens, 16:01, 13 oktober 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
