En giraff och en ren på samma bord. Båda av plast. Det ser rätt självklart ut. I människornas värld är det inte lika enkelt. Om det vittnar boken där de bägge leksakerna är avbildade, ”Afrosvensk i det nya Sverige”. Den är lika uppmuntrande som upprörande.
"Rasismen och generaliseringar om Afrika och afrikaner växer sig allt starkare i vårt land. Vi vill inte att andra ska berätta vår historia längre”, skriver Cecilia Gärding i förordet. Sagt och gjort. Med stöd av Allmänna arvsfonden skapade Gärding och andra skrivprojektet Eleza (kiswahili för ”berätta”) för att låta tjugotalet unga svenskar med afrikansk bakgrund komma till tals om sin barndom, sin samtid och sina framtidsdrömmar. Det har blivit en brokig bok – och uppmuntrande just i sin brokighet. Någon berättar att han trakasserats av polis. En annan önskar bli polis. Alla visar att det går att bejaka såväl det svenska som det afrikanska och forma något nytt som överskrider båda.
Men varför upprörande? Därför att förfärande många redogör för en viss upplevelse de aldrig ska glömma. ”När jag var 12 år kom den dagen som skulle förändra allt. Min vardag försvann ifrån mig och jag tappade fotfästet totalt. ... Jag trodde aldrig att ordet ’neger’ skulle svida så mycket som det gjorde”, skriver Hibak Dubad. ”Första gången jag kände mig annorlunda hände en dag på lågstadiet då jag för första gången hörde ordet ’neger’”, berättar Younnis Abdu. Och Ebrima Sidibeh: ”Hon sa plötsligt till mig: ’Nigger.’ Hon tittade föraktfullt på mig och ingen på tåget sa någonting”.
Och så fortsätter det. Och det upprörande är att det fortsätter så, och att så många insisterar på sin rätt att fortsätta: negerboll, negerkyss, negerkung, nigger, nogger, neger, negress och kvarteret Negern i Karlstad. Bokens författare frågar: varför inte lägga orden på hyllan, när de nu orsakar skada och obehag för så många medborgare? Det finns ju alternativa beteckningar – författarna ställer sig bakom ”afrosvensk” – som funkar lika bra och inte är nedsättande.
Ja, varför envisas så många? Har Europa behov av att kränka Afrika? Att ”neger” är seglivat beror nog inte, som ofta sägs, på att ordet är rätt oskyldigt och ju har använts i alla tider, utan tvärtom på att alla sedan länge insett att ordet faktiskt är nedsättande och på att det i samhällets omedvetna alltjämt finns en föreställning om att vita människor har rätt att hålla svarta människor nere.