”Men lille Knut/han skrattar ut/bara när nån säger: Kiss och bajs.” När Hasse Alfredson, Gunnar Svensson och Bengt-Arne Wallin skrev sin skämtlynniga kiss- och bajssång till boken ”Blommig falukorv” 1965 var avföringsvokabulären inte särskilt utbredd. För oss uppvuxna på sextiotalet var det en sällsam befrielse när den stora lp-skivan snurrade fram tonerna från en farbror som på bred skåns­ka jammade loss i ”Åhhhhh kiss och bajs”!

I dag känns behovet av frispråkiga vuxna obefintligt.

Lille Knut anno 2009 borde vara tämligen trött på alla stora tanter och farbröder som envisas med att inställsamt och frikostigt gödsla med kiss och bajs i var och varannan mening. Det blir allt som oftast fånigt och ändlöst jobbigt med flåsiga medievuxna som pruttar, flabbar och pruttar igen.

Man kunde tro att TV 4 redan fyllt kvoten av dasshumor med barnserien om Dr Mugg i Dasseborg (efter Fredde Granbergs böcker).

Men numera kan även ledsna barn trösta sig med Kramdjuren kiss & bajs från Barndesign.se, och jag skulle tro att en del tonårsföräldrar tvingats vänja sig vid att deras barn ersatt sina variationsrika svordomar och andra uttryck för besvikelse, med ett resolut: Bajs!

Förra årets barnboksutgivning föranledde Svenska barnboksinstitutet att konstatera att även Lennart Hellsing, med bilderboken ”Welams vädermödor”, anslutit sig till ”...det omfattande intresset för mänskliga avgaser och fekalier”. I övrigt fanns titlar som ”Bajskorv” av Stephanie Blake och ”Bajskorvarna Nisse och Bertil dyker upp” av Lena Fye och Trulsa Jansson. I småbarnsböckerna kunde man titta i djurblöjor eller lyssna till olika pruttljud. Också i faktaböckerna klämdes det in en brakare här och där för att lätta upp det hela.

Vuxnas pruttplacering i barnlitteraturen blir påtaglig när författaren Torbjörn Flygt i år debuterar i barnbokssammanhang. Hans mellanåldersbok har inte smyckats med någon storstilad titel som hans vuxenböcker ”Himmel”, ”Män vid havet” eller ”Verkan”. Nej, trots att boken handlar om ett familjesemesterdrama i Italien hottar någon upp omslaget med titeln ”Fiskplåt och bajsdrakar”.

Liksom den norske deckarförfattaren Jo Nesbø, som skrivit ”Frälsaren” och ”Rödhake”, har kryddat sin i och för sig hiskeligt roliga barnboksdebut (recenserad i DN 14/4) med en rejäl dos pruttpulver.

Man kan undra över den tydligen oundvikliga kombinationen mellanålder och kiss- och bajshumor.

Efter premiären på Filip och Fredriks talkshow i New York med snabbsvarsskyltarna BRA eller ANUS, så kan man konstatera att Hasse Alfredson siktade fel i sin förhoppning om att: ”Det uppväxande släktet då och då skulle kunna kan få utbrista i ett kiss & bajs” eftersom det annars är ”... fara värt att de aldrig slutar med det där tramset.”