Kommentaren
Sverker Lenas: Klimatpolitik måste byggas underifrån.
Publicerat 2009-03-12 11:01
Grönt moment 22.
Dela med andra:
Kommentaren
- Fler kommentarer
- Henrik Berggren: ”Hotat filmprojekt. Snälla kulturministern, gör något!”
- Ola Larsmo: Framtiden är här. Ipad är en mördarpryl – men har den radio?
- Sverker Lenas: Närig kulturpolitik. Sektorn där arbetslinjen havererar.
- Åsa Beckman: Finfint och fulfult. Debatten om kritiken är för gaggig.
- Per Landin: Vidga perspektivet. Man måste få kritisera modern konst.
- Bo Madestrand: Välj dina vänner. Man kan inte lita på någon på Facebook.
- Maria Schottenius: Hejdå, mansgrisar! Genikulten är romantisk och alkoholrelaterad
- Johanna Paulsson: Rymd och ras. Sf-genren har kört fast i koloniala fantasier.
- Pontus Dahlman: Bloggen kan inte ersätta papperskritiken
- Göran Greider. Tidskriftsfajt. Bråket mellan Arena och Tvärdrag friskar upp.
- Leif Zern: Logepladder på lägsta nivå. Bengt Jahnsson borde få vila i frid.
- Niklas Wahllöf: Det vi får se är våra bilder av Afrika – inte afrikanska.
- Sverker Lenas: Världens just nu mest sedda film förmedlar misstro till systemet. Vad säger det?
- Mårten Blomkvist: Goda män. Bröderna Coen blottar USA:s dolda antisemitism.
- Thomas Anderberg: Skryt lönar sig. Kända författare lär sig av Andy Warhol.
- Dan Jönsson: Var svinet en anka? FN blev snuvat av läkemedelsindustrin.
- Magnus Linton: Alla som inte tycker som USA är terrorister
- Ola Larsmo: Amnesty ser mörkt på människorätten
- Maria Schottenius: 00-talet blev decenniet då världen vällde in
- Kors! Barbro Hedvall om en modedetalj som gjort comeback
- Cecilia Schwartz: Silvio Berlusconi stärker sin position efter attacken
- Bo Madestrand: Varför stoppades tillbyggnaden av Stadsbiblioteket?
- Mikael Löfgren: Klimatmötet ur indiskt perspektiv
- Andreas Malm: Trots brandhotet sover de rika länderna
- Ingegärd Waaranperä: De fria teatrarna får slåss om småpengar
- Dan Jönsson: Tyst jubel. EU:s förslag om en straffskatt har sprängkraft.
- Thomas Anderberg: Stöd musikerna
- Torbjörn Elensky: Ord och brott. Litteraturen är full av horkarlar, lögnare och knarkare.
- Mårten Blomkvist: Stort blir större
- Maria Schottenius: "Elakheten är en kraft att räkna med"
- Vänsterns idétorka. Socialdemokratin borde ha öppet mål.
- Birgitta Rubin: Varför bluffade Pontus Hultén?
- Stefan Jonsson: Stora ord. Att jobba med medier är inte att vara journalist.
- Lars Linder: Reporter eller debattör? Tamas raseri skymmer ämnet.
- Malin Ullgren: Pinsam fest. Bara kungen kan stoppa det kitschiga jippot.
- Nina Björk: Köp och glöm. Kan vi verkligen konsumera bort orättvisan?
- Torbjörn Elensky: Kinesisk kolonialism. Afrika har blivit Kinas bakgård.
- Lars Linder: I skottlinjen. Det har blivit allt farligare att arbeta som journalist.
- Sverker Lenas: Kultur som motnatur. Våra naturberättelser måste avgiftas.
- Magnus Linton: Våldets Colombia. Sverige gör rätt i att stoppa sitt bistånd.
- Karolina Ramqvist: Barnförbjuden barnfilm. Olika åldersgränser för pojkar och flickor.
- Kajsa Ekis Ekman: Vinklat om Venezuela. De svenska medierna missar allt.
- Ola Larsmo: Det bruna arvet. Centern borde sopa rent framför sin egen dörr.
- Torbjörn Elensky: Avslöja rasisterna. Mobben i Vellinge har inget folkligt stöd.
- Per Jönsson: Nej till kapitalism. Världens folk har röstat om marknaden.
- Per Landin: Jorden de miste. Kanske är adeln bäst lämpad att förvalta sina gods?
- Per Landin: Folkets seger. De kuvade östtyskarna visade enormt mod.
- Malin Ullgren: Det luktar skämt. Vänsterns satirbloggar blir allt verkligare.
- Martin Nyström: "Arkitekturen speglar operans betydelse."
- Sverker Lenas: Köp och släng. Teatern blir allt mer miljömedveten.
Lugn i klimatstormen. Nu meddelar regeringen att skatten på diesel ska chockhöjas. Med 40 öre. Om fyra år.
Varför är det så svårt att få igenom en radikal klimatpolitik?
Frågan var svår att skaka av sig efter konferensen Green new deal, som arrangerades i skuggan av veckans klimatproposition. Forskare, politiker, företagsledare, aktivister och fackliga företrädare samlades på Stockholms universitet för att diskutera om en grön keynesianism skulle kunna lösa ”trippelkrisen”, vilket avser finans-, resurs- och ekologikrisen.
Förebilden är 30-talets new deal, som tacklade den stora depressionen genom offentliga satsningar på nya jobb. Vägar, broar, parker, dammar och bibliotek blev byggda.
Många deltagare var entusiastiska. Däremot hördes mindre jubel från de tunga spelarna. Den enda representanten för alliansen, Björn Hamilton (M), ville överlåta det större ansvaret på ”gemene man” samt ”Afrika, Indien, Kina och Sydamerika”. Låt oss kalla det ett grönt nytt svek.
Metalls utredningschef Ola Asplund varnade för snabba energieffektiviseringar. Han kunde tänka sig gröna jobb om det innebar exempelvis utveckling av bränslesnålare motorer. Låt oss kalla det gröntvättade jobb.
Luciano Astudillo (S) föreställde sig att ett grönt kontrakt kan skapas genom att man sätter sig ner med alla branscher och ”kommer överens”. Vinn-vinn. Inrikesflyget och åkeribranschen, Vattenfalls kolkraftverk och näringslivslobbyns klimatskeptiker – kanske kan alla skriva gröna kontrakt med varandra?
Problemet är att 30-talets nya giv ofta uppfattas som ett slags skänk från ovan från den upplyste president Roosevelt. I själva verket var new deal en uppgörelse som tvingades fram av en strejkande och starkt mobiliserande vänster.
Den organiseringen och förhandlingspositionen har inte dagens miljörörelse. Det gör att politiker förgäves inväntar ett folkligt tryck, medan folket väntar på grönt ledarskap.
Hur ska detta moment 22 lösas? Jag föreslår en grön demokratifond. Därifrån skulle sociala rörelser som förankrar klimatfrågan på medborgarnivå kunna söka ekonomiskt stöd. Det kan handla exempelvis om miljö- och klimatorganisationer, kyrkliga initiativ, lokala fackklubbar eller transition towns-rörelser (som anpassar samhällen till klimatförändringar och oljebrist).
Där skapas redan delaktighet i och engagemang för ett grönt och bättre samhälle på gräsrotsnivå. I slutändan är det också där som klimatpolitiken måste bottna.
Visar 1-2 av 2. Per sida:
De branscher (korporationer) som enligt Luciano Astudillos åsikt bör "komma överens" bildar var för sig horisontella mellanled i vertikala resursflöden "från jord till bord" och motsvarande för kapitalvaror och infra- och sociotekniska system. Varje mellanled bildar horisontella korporativ. Men det som saknas är vertikala korporativ som bevakar så att alla konsumenterna och användarna får access till rätt saker, på rätt plats, vid rätt tid, och till så liten totalkostnad, och så litet resurs- och energibehov och så liten ekologisk belastning som möjligt.
Vilken välsignelse att Sverker Lenas finns på DN. I övrigt är det sorgligt nog alltför få bland de stora medierna som har insett hur ofantligt allvarligt läget är. Jag är operasångare och just nu repeterar jag en operett i Malmö. En av Offenbachs stora galna finaler har här den svenska texten: Larmet går, låt det gå låt det gå, larmet går, våga chansa, fortsätt dansa! Så kommer de överlevande i framtiden att se på vår tid om vi inte inser vad vi håller på med snart. Fram för en grön demokratifond. Och fram för att ruska om all människor som ännu inte har fattat: Vi har fem år på oss att vända kurvan av ökande utsläpp. Annars är riskern stor för Helvetet på jorden!!
Samuel Jarrick, 17:32, 18 mars 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
