När en damm slutligen brister och allt kommer forsande har det ofta föregåtts av små läckor under flera år. Länge har det inom pressen varit en oskriven regel att inte göra nyheter på kända svenskars eventuella otrohetsaffärer. Små läckor har förekommit, som när man exempelvis kunnat åka snålskjuts på den internationella pressens rapportering om Tiger Woods och hans svenska Elin.

Men nu ägnar Expressen elva sidor åt prinsessan Madeleines fästmans påstått ”heta natt” med en glad jente från Norge. Aftonbladet viker tre uppslag åt storyn och låter sin politiska kommentator Lena Mellin bli kunglig hovleverantör av relationsråd: ”Du är ung, snygg och välutbildad – ta ingen skit.” Det är mer än en liten dammläcka. Är det så här videokratin ser ut i sin linda, offentligheten där inget är för privat för att stjäla utrymme från allmänintressanta nyheter?

En SOM-undersökning från i tisdags visar på sjunkande förtroende för kungahuset och en Göteborgsforskare förklarar tendensen med en ”en paradox mellan upphöjdhet och vanlighet”. Om vi betalar kungligheterna för att de ska vara upphöjda, sjunker inte betalningsviljan i takt med att kungahuset sänker sig till vår egen nivå? Är kvällspressen i full färd med att såga av den rojalistiska pinne den kvittrar från?

Det beror möjligen på vad vi anser oss betala för. En del tycker kanske att lite kunglig dokuunderhållning kan vara värd sin årliga prislapp på 60 miljoner kronor, vilket för övrigt är cirka fyra gånger mer än kostnaden för 157 konstnärslöner. Statssubventionerad underhållning kommer i olika former.Sverker Lenas