Tvärsäkra amatörforskare producerar konspirationsteorier kring 11 september i svindlande mängd. Grundtanken är att Bushregeringen antingen själv utförde attacken, eller att den åtminstone kände till och inte stoppade den. Men detaljerna varierar. Somliga påstår att missiler använts, andra talar om kontrollerade sprängningar, vissa säger att det inte ens fanns några flygplan, utan att bilderna manipulerats och vittnena mutats. Alla talar om hemliga beslut i slutna rum – ingen förklarar hur en sammansvärjning som kräver tusentals individers lojala samarbete och totala tystnad är möjlig.
Det märkliga med konspirationsteorier är tron på makthavarnas förmåga att kontrollera historiska skeden. Det är något religiöst över dessa idéer om att inget som sker är slump eller misstag. Ligger det inte en paradoxal längtan efter trygghet bakom denna tro på kontroll? Går det att styra världen exakt dit man vill, ligger det nära till hands att anta att bara den onda makten förintas så kan den goda ta över, och göra världen till en lycklig plats för alla.
Urkonspirationen är den judiska. Judarna sägs ha manipulerat oss alla till liberalism och demokrati liksom kommunism och plutokrati. De har startat både franska och ryska revolutionen och världskrigen. Påståenden som i dag har skrämmande stor spridning både i väst och i arabvärlden. Förintelseförnekare och konspirationsteoretiker är samma andas barn.
Lars Wilhelmsson är en tidigare vänsterman som numera utbreder sig om kommunismen som judisk konspiration och kallar historieböckernas skildring av Förintelsen för ”den sionistiska versionen”. I dag anordnar han ett seminarium på ABF i Stockholm kring den amerikanske religionsfilosofen David Ray Griffins bok ”Motsägelser om 11e september”. Griffin är en av dessa som från detaljer i händelseförloppet kring 11 september hoppat till slutsatsen att den amerikanska regeringen själv dödat tusentals av sina egna medborgare. Hans resonemang består av suggestivt ackumulerade antydningar baserade på sakfel och logiska kullerbyttor.
Man ska vara kritisk mot makthavarna. Men det betyder inte att man okritiskt ska bejaka allt som går emot ”den officiella versionen”. Konspirationsteorierna ligger utanför det fruktbara, öppna samtalet, fast de parasiterar på det och kan imitera dess former. Tvärsäkerheten hos förespråkarna kan locka dem som inte har tålamod med den öppna debattens långsamma prövande. ABF borde besinna att spridandet av dessa teorier är folkbildningens raka motsats.