När dammet lagt sig över detta årtusendes första årtionde kommer mycket av det vi i dag tycker är viktigt att framstå som ganska fånigt. Fixeringen vid särskiljande identiteter och enklaviseringen i samhället kommer att ses som klart destruktiva, och religionernas nygamla anspråk kommer att betraktas som de särintressen de faktiskt är.
Något vars fulla vikt kommer att bli uppenbar är de kinesiska Afrikainvesteringarna. Siffrorna är svindlande: Sedan 2000 har den kinesisk-afrikanska handeln ökat med 33,5 procent årligen. 2008 uppgick den till 106,8 miljarder dollar. Kineserna brukar få kritik, särskilt från västligt håll, för att de inte ställer några som helst humanitära krav på regimerna i länder där de investerar. Kinesiska handelsintressen har exempelvis blockerat möjligheterna att komma fram till några resolutioner i FN:s säkerhetsråd rörande Darfur; Kina köper enorma mängder olja av Sudan, som köper vapen från Kina för en stor del av vinsten. Från afrikanskt håll har den västerländska kritiken kritiserats som hyckleri, eftersom den koloniala rovdriften och numera de orimliga handelstullarna bidragit till att hålla Afrika nere.
Samtidigt finns en växande kritik också mot Kina, som ofta sätter sina egna på de bästa posterna, och ogärna använder afrikanska ingenjörer och liknande. Men detta oavsett är det tydligt att Kina håller på att få initiativet ekonomiskt på en av de råvarurikaste kontinenterna – med 800 miljoner potentiella konsumenter.
Mot bakgrund av detta är det pikant att en av höstens stora kontroverser i Kina rört en talangjakt, liknande ”Idol”: ”Go! Oriental angel”. En av de tävlande, 20-åriga Lou Jing med afrikansk far och kinesisk mor, har väckt protester, då många anser att hon inte är någon riktig kines och inte borde få uppträda offentligt. I Kina, där mycket debatt tystas, har denna oväntade kontrovers tillåtits fritt utlopp. Somliga menar att den kinesiska rasismen avslöjats i sin fulla vidd, medan andra konstaterar att Kina inte är så olikt de flesta andra länder ändå, och att man nog snart kommer i kapp även på detta område. För vårt eget vidkommande är detta bara ännu en påminnelse om att Den Andre också har sin Andre och att kommande årtionden kräver en lite vidare utblick också av oss västerlänningar: vi är faktiskt inte de enda spelarna på planeten, vare sig på ont eller på gott.