När jag växte upp hade vi ett tidningsurklipp på köksväggen: ”Att ställa krav är att bry sig om”, stod det, och som jag hånade det. Ett sätt att hycklande förklä auktoritet till omsorg!
Med tiden har jag kommit att uppfatta det som en variant på Hjalmar Söderbergs ord ur ”Doktor Glas”: ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”
Ensamhet, brist på kontakt hör ihop med manligt våld. Men när Tim Kretschmer nyligen sköt ihjäl 15 personer i tyska Winnenden, varav de flesta var kvinnor, dröjde det innan förklaringen ens nuddade vid det faktum att han var man. Som Per Wirtén skrev i Dagens Arena (16/3) diskuteras ”inte den enda gemensamma faktorn i alla dessa massakrer” – att de som skjuter är män. Svenska Dagbladet (11/3) skriver att 90 procent av allt dödligt våld orsakas av män under 25 år. I samma artikel får ett antal experter uttala sig, men ingen säger något om manlighet, bara om biologiska män. ”Aggressivitet är en av få egenskaper hos människor där man faktiskt kan säga att det finns en könsskillnad psykologiskt.”
Men om vi inte tänker låsa in män under 25, måste vi inse att problemet inte är män som biologiska varelser – utan manlighet och bilden av en riktig man, bilden som små barn börjar öva in så fort de lär sig vad som är mest värt: coolhet, hårdhet, oberoende och kontroll. De vinner respekt, kanske beundran om de lyckas ta sig upp i hierarkin, men priset är högt. För kvinnor är manlig våldsideologi livsfarlig, men den är lika farlig för män. Och den skapar ensamhet, ett inre tomrum.
Det är nyckeln till fallet fritzl, numera också officiellt världens ensammaste man. Det ansågs normalt att han slog och hotade barn och hustru, krävde absolut lydnad och hade speciella regler kring sitt hus och sin verkstad. Han accepterades av släkt, grannar och myndigheter så länge han uppfyllde manlighetens plikter: att försörja familjen. Mera frågade ingen efter. Manlighet som en funktion, som att berövas en del av sin mänsklighet.
I stället för att tro på en metafysisk ondska som likt en demon intar pojkar som mördar skolkamrater och en österrikare som skapade ett eget helvete borde vi tala om vad det är i manligheten som skapar gärningsman.