Kulturarvet vittrar bort i försurad jord

Hur mår kulturmiljön? Frågan ställs i en nyskriven rapport av Riksantikvarieämbetet. Svaret är bitvis nedslående. Fornlämningar under jord bryts ner allt fortare och naturkatastrofer skadar kulturarvet.

År 2006 fick Riksantikvarieämbetet i uppdrag av regeringen att utforma en "strategisk och långsiktig" kulturmiljöövervakning. Nu har myndigheten presenterat sitt första kulturmiljöbokslut.

Det är läsning som delvis förskräcker. I rapporten radas hoten mot vår kulturmiljö upp med konkreta exempel på hur fornlämningar skadats av skogsmaskiner och stormar, hur runstenar vittrar sönder och metall- och benföremål allt snabbare bryts ner i jorden. Även om en del av processerna har naturliga orsaker framgår det tydligt vad som är det största hotet mot kulturmiljön.

- Det är människan. Men det är också människan som kan ställa saker till rätta, säger handläggaren Lina Devgun på Riksantikvarieämbetet.

Ett av exemplen på hur människan håller på att radera ut delar av kulturhistorien är den accelererande nedbrytningen av historiska föremål i jorden. Tidigare brukade man säga att spjutspetsar och skelett klarade sig bättre under jord än ovan, men så är knappast fallet i dag. För 50 år sedan hittade arkeologerna fortfarande välbevarade föremål i jorden, numera återstår ofta bara stoft och rostflagor av det som en gång var ben och spjutspetsar.

- Många av de här föremålen, bronser till exempel, kan ha legat i jorden 3.000 år och klarat sig hyfsat. Men de sista 50-100 åren bryts de ner till oigenkännlighet, säger Anders Nord, kemist på Riksantikvarieämbetet.

Det är försurning och föroreningar som orsakar den onormalt snabba nedbrytningsprocessen. Men den ser inte likadan ut i alla delar av landet. Värst utsatt är västkusten, där stor miljöpåverkan kombineras med en oförmånlig jordmån.

- Försurningarna minskar långsamt i hela Sverige, det är inte längre så mycket svavel i bränslet och man har bättre avgasrening. Men det tar tid innan marken återhämtar sig, det kan ta decennier innan det blir bättre. Västkusten är illa ute, det som ligger där kan brytas ner fullständigt på 50 år, säger Anders Nord.

Runstenar och hällristningar drabbas inte lika hårt av miljöföroreningarna. Undersökningar visar visserligen att 13 procent av alla runor har försvunnit sedan den första dokumentationen gjordes på 1600-talet, men ofta beror nedbrytningen på naturliga processer.

- Men när klimatet förändras så att det blir varmare, mer nederbörd och utökad vegetationssäsong, täcks de här objekten snabbare med alger och lavar, så i framtiden får man ett rengöringsproblem, med en ökad nedbrytning som följd, säger Runo Löfvendahl, geolog på Riksantikvarieämbetet.

Stormar, översvämningar och bränder är andra allvarliga hot mot kulturmiljön, med stormen Gudrun som ett varnande exempel på hur mycket som på kort tid kan förstöras. Skogsbruk, malmbrytning och - paradoxalt nog - insatser för natur- och fiskevård kan också skada kulturhistoriskt intressanta platser och föremål.

- En del av hoten handlar om att myndigheterna har svårt att samarbeta, att våra styrmedel inte alltid går hand i hand. Naturvården får till exempel i uppdrag att inrätta naturreservat men får inte använda sina pengar till att se över kulturmiljöer, säger Lina Devgun.

Riksantikvarieämbetets ambition med rapporten är dock inte att måla upp skräckscenarier, utan att visa på konstruktiv förebyggande verksamhet. Det har bland annat visat sig att miljöersättning till markägare har blivit en succé för att behålla det öppna odlingslandskapet i Sverige. Det landsomfattande miljöövervakningsprogrammet Nationell inventering av landskapet i Sverige, Nils, är också ett viktigt verktyg för myndigheten. Via flygfoton kan man här bedöma vilket tillstånd landets fornlämningar befinner sig i.

Vad hoppas Riksantikvarieämbetet att rapporten ska resultera i?

- Vi hoppas att kulturmiljön ska få en större plats inom miljövårdsarbetet, och självklart även att mer medel avsätts så att vi kan ta oss an de här frågorna på ett omfattande plan. I dag kan vi bara jobba med ganska små projekt, säger Lina Devgun.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut