Kulturdebatt

Alliansen svarar. Regeringen sviker filmnäringen

I DN 8/10 försöker kulturminister Alice Bah Kuhnke ånyo förklara regeringens misslyckade hantering av filmfrågan. De som hade hoppats på svar om hur regeringen ser på filmpolitiken i dess helhet kopplat till samverkan mellan olika aktörer, jämställdhet, nedladdning och framtida finansiering får fortsätta att leva i ovisshet. Att en enig filmbransch totalsågar regeringens hantering av frågan tycks inte beröra ministern nämnvärt.

Tvärtom anser kulturministern dessa reaktioner vara helt naturliga då ”förändring skapar oro, det är omöjligt att komma ifrån”. Detta lär inte lugna en redan orolig filmsektor.

Det som är anmärkningsvärt med de förslag till ny filmpolitik som regeringen hittills har presenterat är att det inte finns någon vinnare. Staten tvingas nödtorftigt kompensera filmbranschen för dess ekonomiska nettobortfall när avtalet löper ut 2016. För att finansiera detta höjs momsen på biobiljetter kraftigt.

Detta drabbar inte minst små och medelstora biografer vilket gör att regeringen varit tvungna att konstruera en byråkratiskt komplicerad modell där biografer som har färre än fem visningskvällar per vecka kan söka statsbidrag. Lockelsen att för de biografer som ligger över gränsen att dra ner på verksamheten blir givetvis stor.

Resultatet av regeringens film­politik blir således oförändrat – eller möjligen minskat ekonomiskt stöd till filmen, ökade kostnader för staten, dyrare biobiljetter och mer byråkrati. Detta kallar Alice Bah Kuhnke för att ”regeringen just nu gjuter en ny bottenplatta för den svenska filmen”. Sanningen är dock att innan man börjar gjuta en bottenplatta för ett hus bör man utreda var huset skall stå, hur stort huset skall vara och vilka framtida behov huset skall uppfylla. Detta verkar regeringen inte ens ha en uppfattning om.

Alliansen har i samtal med regeringen försökt vara konstruktiva och lyft fram de möjligheter vi ser framöver kopplat till bland annat bland annat jämställdhet och integration. Alliansen har framhållit vikten av att inte reducera filmpolitiken till en rad särlösningar utan istället hitta breda och enhetliga lösningar. Vi har pekat på den illegala nedladdningen som förorsakar filmen 830 miljoner kronor årligen i kostnader och varit beredda att brett diskutera svensk films framtida finansiering.

På en punkt har vi dock varit tydliga, vi säger nej till chockhöjd moms på biobiljetter. En sådan skattehöjning skulle drabba bionäringen i stort, där man tar mer än vad man ger tillbaka och särskilt rikta udden mot de små och mellanstora biograferna. Vi menar att de lokala biografernas roll som kulturbärare runt om i vårt avlånga land måste värnas, bevaras och utvecklas – inte förminskas till statliga bidragstagare.

För att ge möjlighet att utreda svensk filmpolitik i ett helhetsperspektiv har vi vädjat till regeringen att det nuvarande filmavtalet förlängs ett år så att alternativen kan utredas i lugn och ro. Detta har regeringen sagt nej till och därmed försatt film-Sverige i en mycket osäker situation om vad som gäller för framtiden. Det är nu upp till regeringen att ta ansvar för den uppkomna situationen och redovisa hur man tänker lösa den. Vi beklagar regeringens oskickliga hantering av filmpolitiken. Svensk film är värd bättre.