Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Anders Carlberg: Den empatiska operan

"Parsifal" står emot totalitär ideologi.

På DN Kultur har under de senaste två veckorna Richard Wagners opera "Parsifal" ventilerats. Först ut var professorn vid Södertörns högskola Hans Ruin (DN 17/10), tätt följd av kollegan, lektor Axel Englund (DN 22/10). Ruin ställer frågan om operan överhuvudtaget borde spelas på Kungliga Teatern. Han anser att operan är antisemitisk och kvinnofientlig och rentav lierad med modern fascism. För att ytterligare hamra in budskapet påstår Ruin att operan hyllades av nazisterna.

Den "Parsifal" jag sett i flera iscensättningar har givit mig ett bestående intryck av hur ynglingen Parsifal vinner insikt genom att fullt ut uppleva kraften i empatin. Allt utspelas i en pacifistisk anda. Den aktuella Stockholmsuppsättningen är inget undantag. I sin skrift "Kunst und religion" skriver Wagner: "Som kristen kärlek kan man endast beteckna den kärlek, som har sitt ursprung i medlidandet, och vars gärningar leder till en fullständig utplåning av den egna viljan, då den helt spontant omfattar både tro och hopp". Så långt tolkningen av handlingen i "Parsifal", vars huvudbudskap ligger ljusår från totalitära ideologier.

Vad jag däremot vill beröra här är Ruins direkt felaktiga analys av "Parsifals" ställning i Nazi-Tyskland. Professorn har här fått det hela om bakfoten. Måhända finner vi här skälet till att han dristar sig till att dra så vågade slutsatser, för utan det nazistiska sammanhanget faller en betydande del av den fortsatta framläggningens sprängkraft. Ruins grund är bräcklig, för att inte säga obefintlig. Han påstår att "Parsifal" var något av ett "emblematiskt" verk för den nationalsocialistiska propagandan och att "Hitler identifierade sig med den oskuldsfulle hjälten". Att sedan kollegan vid Södertörns högskola, lektor Axel Englund vidimerar att "[Ruins] iakttagelser vilar på en stabil historisk grund" förstärker inte sanningshalten i Ruins beskrivning.

Alla som bemödat sig att gå till källorna vet att "Parsifal" som verk var ytterligt problematiskt i Tredje riket, både för Goebbels propaganda­maskin och för de ideologiskt renläriga under Albert Rosenberg. "Parsifal" blev i stället den minst populära av Wagners operor i Nazi-Tyskland. Ett verk som hyllade antivåldstanken, broderskapet och medlidandet motarbetades av regimen och framfördes mycket sparsamt.

Propagandaminister Joseph Goebbels reagerade ständigt negativt och efter sommarvisiterna vid festspelen i Bayreuth gav han uttryck för dessa åsikter i sina dagböcker. Han fann musiken i "Parsifal" "överjordiskt skön", men efter en föreställning i juli 1936 skrev han att operan "är för from för mig. Och för patetisk. Ingenting för en gammal hjälte. Jag ser hellre att de gamla gudarna sänker sig ned och går under. Det är ju livet. Natur. Kamp". Sommaren 1938, sista året som operan framfördes i Bayreuth under nazisttiden, utbrast han uppgiven att "Parsifal" "är krimskrams för fruar och barn. Måste reformeras".

Efter ett längre samtal med Hitler formulerade Goebbels i november 1941 den oundvikliga slutsatsen att "antingen måste vi helt utelämna denna kristliga-mystiska stil, eller så kan vi i det långa loppet inte bibehålla 'Parsifal' i en modern spelplan". Ruins slutsats rörande Parsifals framträdande roll i Tredje riket grundar sig därför på en oinformerad bild av musiklivet i Nazi-Tyskland.

Det som utmärker de totalitära ideologierna, oaktat om vi talar om fascism, nazism och kommunism, är bland annat våldsbejakandet och frånvaron av empati. "Parsifal" är därvid en hälsosam motvikt till denna grupp av ideologier och inte, som Ruin insinuerar, den moderna europeiska fascismens "försångare". I ett sekulariserat Sverige med ett minskande intresse för existentiella frågor kan operans budskap däremot tjäna som bränsle för reflektion. "Parsifal" skall spelas på Nationalscenen och jag törs satsa en peng på att så blir fallet för överskådlig framtid, till gagn för alla operabesökare!

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.