Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Kulturdebatt

Ann Heberlein: Smärta under ansvar

Foto: LMK/All Over Press

På fredag har två filmer om sadomasochism premiär – ”Femtio nyanser av honom” och ”Ceremonin”. Vad säger det om samtiden? Ann Heberlein ser en längtan efter symbios och ansvarsfrihet ta form.

På fredag har filmatiseringen av E L James bestseller ”Femtio nyanser av honom” premiär. Berättelsen om den oansenliga, unga och ärligt talat rätt trista studentskan Anastasia Steele som inleder ett sadomasochistiskt förhållande med den tio år äldre, mycket snyggare och mycket karismatiska miljonären Christian Grey har redan analyserats några gånger för mycket på kultursidor världen över. Vad är det som får kvinnor, självständiga, frigjorda, yrkesverksamma kvinnor i Europa och USA att sluka och drägla över en bok som beskriver ett förhållande mellan en undergiven kvinna och en dominant man?

James sadomasochistiska saga har fått utstå en hel del kritik från feministiskt håll. Hon anklagas för att skriva fram ett otidsenligt kvinnoideal, en undergiven och osjälvständig kvinna. Anastasia beskrivs som Christian Greys ägodel – och hon älskar det. Hon vill ingenting annat än att vara just hans. Hon vill ägas. Hon vill tas i besittning. Anastasia ger villigt upp sin självständighet och sin egen vilja i utbyte mot, ja vad? Sexuell njutning? Kärlek? Trygghet?

I veckan har även en annan film på samma tema, sadomasochism, premiär. Lina Mannheimer har regisserat ”Ceremonin” och den är betydligt mer hardcore än ”Fifthy shades of Grey”. Mannheimers film är en dokumentär om Catherine Robbe-Grillet, också känd under namnen Jean de Berg och Jeanne de Berg. Catherine Robbe-Grillet har ett förflutet som skådespelerska och benämns ”Frankrikes mest kända dominatrix”. Vanity Fair inleder ett reportage om Catherine Robbe-Grillet med att konstatera att ”hennes liv får 'Fifthy Shades of Grey' att se ut som en Disneyfilm”. Catherine träffade författaren, filmaren – och sadisten – Alain Robbe Grillet på 1950-talet. I dag är hon en 83-årig änka som lever på ett avsides beläget slott tillsammans med sin älskarinna, den 51-åriga Beverley Charpentier.

Catherine beskrivs i reportaget i Vanity Fair som en ”modern, kvinnlig markis de Sade”. Som Jean de Berg och Jeanne de Berg har hon skrivit flera romaner på sadomasochistiskt tema, bland annat” L’Image” (1956) och ”Ceremonies de femmes” (1985). Som Jeanne de Berg arrangerar hon också sadomasochistiska ceremonier i sitt slott, där noga utvalda gäster får delta. I Lina Mannheimers fascinerande och vackra film ges vi tillträde till några av dessa ceremonier. Den åldrade, spröda damen, smakfullt klädd i mjuka material, styr med öm men fast hand tillsammans med några andra dominatrixer. De undergivna är i majoritet. De kryper på alla fyra. Dansar. Skäller som hundar. De lyder. De ger upp sin vilja. Lägger sina liv i någon annans händer.

 

De undergiva är i majoritet. De kryper på alla fyra. Dansar. Skäller som hundar

 

Mannheimers film består, förutom interiörer från dessa ceremonier, av intervjuer med Catherine Robbe-Grillet, hennes livskamrat Beverley och några till av hennes förtrogna. Samtalen väcker en mängd tankar om kärlek, vänskap och makt. Om dominans och undergivenhet. Beverley berättar att hon är undergiven i förhållande till Catherine, men bara i förhållande till henne. Hon skrattar. Män dominerar hon. Särskilt män som inte tror att de vill bli dominerade tycker hon om att dominera. Så blir hon allvarlig och säger att det finns ett enormt behov, hos både män och kvinnor, av att bli dominerade. De undergivna är väldigt många fler än de som kan och vill dominera. Därför har dominatrixerna hög status: De är så få.

Det finns uppenbarligen något som lockar med att släppa kontrollen, att ge upp sin frihet och sin vilja och låta någon annan bestämma. Beverley beskriver hur hon låter Catherine bestämma. Allt. ”Därför har vi aldrig några konflikter”. Ungefär som Christian Grey bestämmer allt åt Anastasia. Ceremonierna som Catherine Robbe-Grillet förrättar, där hon dompterar muskulösa män, styr unga kvinnor, med små rörelser får dem att gråta, skaka, tappa kontrollen, är koncentrerade stunder av upphävande av den egna viljan: av att slippa bestämma.

Jamie Dornan och Dakota Johnson i ”Fifty shades of Grey”. Foto: LMK/All Over Press

Kanske, tänker jag, handlar det om en önskan att bli barn igen. Att bli omhändertagen. Att inte behöva ta ansvar hela tiden – ty den som inte kan välja behöver inte ta ansvar och den som är någon annans ägodel kan inte välja. Anastasia kan inte välja. Hennes Mr Grey vet vad han vill ha och berättar för henne hur hon ska ge honom det. Om hon bara följer de regler han har formulerat och som hon signerat, lovar han henne kärlek och trygghet.

Om livet ändå vore så enkelt, kan jag tänka ibland. Sömnlösa, ensamma nätter, oroliga nätter kan jag tänka att jag skulle ge upp min dyrt förvärvade självständighet vilken sekund som helst i utbyte mot trygghet, mot en famn, mot någon som sade ”jag tar hand om det här nu, bara du lyder mig”. 


90 miljoner 

ex har sålts av boken ”Femtio nyanser av honom”


Människan är i grunden ensam. Vuxenblivandet handlar i hög utsträckning om att förstå, och acceptera, denna ensamhet. Tvåsamheten kan lindra, men aldrig helt upphäva, själens obotliga ensamhet. I sexualiteten sprängs gränser mellan människors kroppar, men når vi varandra? Någonstans bär vi på en längtan tillbaka till barndomens symbiotiska förhållande till modern, till en mytisk, allgod, nästan gudomlig varelse.

 

Männen och kvinnorna i Catherine Robbe-Grillets innersta krets är henne djupt hängivna. De dyrkar henne. De tjänar henne. De vet att de inte är – och de strävar inte heller efter att bli – hennes jämlikar. Relationen till Catherine bygger på att den är asymmetrisk: De älskar henne för att de anser henne vara dem överlägsen, något annat än vad de är. För dem räcker det att få lov att vara i hennes närhet, att vara utvald av henne. De vill inte vara hennes like. Det hade förstört magin.

Foto: MTN/insight media

Att äga det man älskar är en glädje högre än själva kärleken”, skriver Marcel Proust i ”På spaning efter den tid som flytt” och fångar självaste essensen i föreställningen i det som vi brukar kalla den romantiska kärleken. ”Min man”, ”min kvinna”, ”att vara hans”. Det är alltså romantik – att bli tagen i anspråk, att fjättras, ägas och kontrolleras. Således är berättelsen om Anastasia och Christian Grey en mycket mer traditionell kärlekshistoria än vad den synes vara i förstone. Flicka möter pojke, ljuv musik uppstår och hon blir hans för all framtid, om än kryddat med läder och piskor.

Kärlek, död, födelse och sexualitet är jasperska gränssituationer. Det är sådana situationer som inte går att bemästra – situationer som är utom vår kontroll. ”Att erfara gränssituationer och att existera är ett och detsamma” skriver Karl Jaspers i ”Psychologie der Weltanschauungen”. Det är i passionen, i dödens närhet, i besattheten vi kan erfara tillvarons begränsningar och därför också förstå något om vad det är att vara människa – i vår sårbarhet och utsatthet. Allt detta sammanstrålar i Catherine Robbe-Grillets ceremonier. I extasen, när vi släpper kontrollen, får vi kontakt med det oändliga, med existensens grund och med oss själva.

Ann Heberlein
kulturdebatt@dn.se 

 


Kärlekshistorien var min väg in i berättelsen

Världens ”Fifty shades of Grey”-fans väntar otåligt på premiären i veckan. Ska Sam Taylor-Johnson lyckas balansera på knivseggen mellan romantik och kinky sex? DN:s Kerstin Gezelius fick en exklusiv intervju med regissören som har ansvaret på sina axlar. Foto: Splash News

Läs intervjun här


Jenny Lindh: Fem litterära sexhjälpmedel

Inför premiären av filmversionen ”Fifty shades of Grey” pratar alla om sex. DN:s bibliotekarie Jenny Lindh vill inte vara sämre utan plockar fram fem litterära sexleksaker ur hyllan. Läs hennes tips här

Fakta. Succéboken som blir film
  • Huvudrollsinnehavarna Dakota Johnson var tidigt klar för rollen som Ana i ”Fifty shades of Grey”. Den manliga huvudrollen blev mer problematisk. Först annonserades att Charlie Hunnam (”Sons of anarchy”) skulle göra miljardären Christian. Han hoppade av och efter många turer blev det Jamie Dornan som fick uppdraget.
  • ”Femtio nyanser av honom” är E L James BDSM-erotiska roman som först var en fanfictionhistoria baserad på ”Twilight”-böckerna. 2011 tryckte hon en första upplaga själv. Framgångarna växte steg för steg till en sanslös försäljningssuccé. I dag har cirka 90 miljoner exemplar sålts.
  • ”Fifty shades of Grey” får på onsdag sin världspremiär på Berlins filmfestival. Den har svensk ­premiär på fredag. DN
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.