Kulturdebatt

Är det förolämpande att kalla SD fascistiskt?

Maciej Zaremba raljerar glatt över min artikel om Sverigedemokraternas framgångar i valet (DN Kultur 19/9). Han är givetvis mer än välkommen att håna den förstämning som många av oss känner inför att ett parti sprunget ur vit makt-rörelsen har blivit Sveriges tredje största. Själv kan jag inte delta i den leken just nu, det får bli i en mindre allvarlig tid.

Däremot är det bra om det blir korrekt, inte sant? När Zaremba skriver att jag ”stämplar ’fascist’ i pannan på medmänniskan” undrar jag om han över huvud taget har läst min text? Nå, det är naturligtvis tillåtet att gissa.

Inte någonstans skriver jag att 13 procent av väljarna ”är” fascister, jag är tvärtom tydlig med att spekulationer om vad människor ”är” inte leder framåt. Vad jag skriver är att en ansenlig del av de svenska väljarna har röstat på det fascistiska parti som är SD – och detta konstaterande av fakta anser Zaremba vara förolämpande. Möjligen är det något mer förolämpande att hävda att myndiga medborgare inte vet vad de gör?

Jag spekulerar i mitt inlägg inte i varför folk har röstat som de gjort, helt enkelt för att det är svårt att veta exakt. Maciej Zaremba är tydligen bättre informerad. ”Hälften” av SD:s framgångar beror tydligen på en så kallad strutspolitik där ”vi” som tystats under hotet att bli kal­lade rasister har ställt för låga krav på ”invandrarna”. Vad Zaremba grundar denna tvärsäkerhet på är oklart. Men det är som sagt tillåtet att gissa.

Ett mer underbyggt svar presenterades i dagarna av statsvetaren Ann-Cathrine Jungar, som menar att SD:s riksdagsinträde har gett partiet större exponering och synlighet samt medel för att bygga upp en effektiv organisation samt (SvD 14/9) – framgång ger framgång, helt enkelt. Flera skribenter har den senaste veckan också återkommit till den belgiska statsvetaren Chantal Mouffes teori om att en försvagad höger–vänsterkonflikt lämnar det politiska fältet öppet för bruna krafter. Och ja, den som vill bekämpa Sverigedemokraterna måste nog tala om klass, konflikt och resursfördelning.

Eller åtminstone inse allvaret i situationen.