Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Kulturdebatt

Att införa skrivarkurser på KI skulle ge många intressanta uppslag

Foto: Magnus Hallgren

Debatten om KI. P C Jersild om den praktiska filosofin.

Foto: TT Åren 1974–77 arbetade jag som lärare i socialmedicin på Karolinska institutet. Medicinsk etik var på den tiden inget eget ämne utan ingick i socialmedicin. Eftersom jag var totalt okunnig hyrde jag in Clarence Blomquist som föreläsare. Blomquist var psykiater och hade disputerat i filosofi för Ingemar Hedenius. Han brukade börja med de gamla grekerna, framför allt Aristoteles och Hippokrates, och sedan gå igenom de vanliga etiska riktningarna, normetik, konsekvensetik, et cetera. Någon etik byggd på fenomenologi redovisades inte. Ämnet hade ännu inget fäste i Sverige.

Ett par decennier senare var jag tillbaka på KI, denna gång som lärare i creative writing. Ett skrivämne jag gav de blivande läkarna hette ”Min värsta dag på KI”. Mycket intressanta resultat, inte minst från de kvinnliga studenterna.

År 2000 blev jag medlem i styrelsen för KI. Jag lobbade för att institutet äntligen skulle tillsätta en professur i medicinsk etik. Under tiden försökte man fylla tomrummet med jesuiten Erwin Bischofberger. På så vis fick studenterna också en inblick i kristen etik. Efter en del turer tillsatte KI en ordinarie professor i ämnet.

Antag att KI tog upp skrivarkurserna igen. Det finns ju många intressanta ämnen att behandla. Inte minst några av de aspekter Hans Ruin nämner i sin något svepande genomgång av den praktiska filosofins elände (DN 26/2). Jag skulle kunna tänka mig följande uppgift: Gå först hem och läs Maja Hagermans bok om Herman Lundborg, ”Käraste Herman”, därefter Hans Ruins biografi över Martin Heidegger plus den senares dagböcker. När ni gjort det ska ni skissa ett par små dramatiska scener:

Scen 1: Det är våren 1933, plats Freiburg. Herman Lundborg är på ett av sina många Tysklandsbesök. Han har börjat få kritik på hemma-plan för sina rasläror. För att få litet råg i ryggen uppsöker han Heidegger. Filosofen har just blivit rektor och är mycket upptagen, inte minst med att avskeda alla judiska professorer. Först på kvällen tar han emot. Heidegger är iförd nazistuniform. Utanför fönstren flammar bokbålen. Uppgift: Återge de båda herrarnas samtal.

Scen 2: Året är 1976, plats Himlen. Lundborg är död sedan 1943 medan Heidegger just kommit upp. Lundborg är stukad och vanärad. Heidegger däremot helgonförklarad. Båda är civilklädda. Lundborg fascineras av ett märke på Heideggers kavajuppslag – kan det verkligen vara en partinål? Lundborg klagar över sitt oblida öde, medan Heidegger lägger ut texten om hur judarna förförts av sin egen förnuftsdyrkan och därmed blivit medskyldiga till sin egen undergång (”Selbstzerstörung”). Uppgift: Rekonstruera dialogen.

I sin artikel ”Den praktiska filosofins elände” skriver Hans Ruin ”Om filosofin alls ska ha en roll måste den byta riktning”. Men alternativet verkar förlora sig i allmänt prat om självprövning och besinning. Kanske med Ruins husgud Heidegger som handledare?

Läs mer. Debatten om KI